Ta några djupa andetag och tänk dig in i följande situation:

Du är 8 år gammal och du har nyss behövt flytta från din hemstad, bort från allt du känner till, bort ifrån alla dina nära och kära släktingar …

… du har helt plötsligt fått nya ”syskon” som du ska dela bostad med, du har fått en ny ”familj”, du måste träffa massor av nya människor, bekanta dig med nya platser och nya sammanhang, du känner dig inte bekväm med någonting överhuvudtaget …

… och dessutom ovanpå alla dessa gigantiska förändringar som inträffat på superkort tid så lagar din mammas nya man superäcklig mat som du måste äta.

Hur tänker och känner du? Hur agerar du ?

Tillbaka igen till scenen där du är 8 år och tillbaka till maten …

Din mamma lagar spagetti och köttfärssås precis som man ska göra: vanlig spagetti, vanlig köttfärs, vanlig tomatsås och vanligt salt och peppar … det finns ett sätt att laga spagetti och köttfärssås det vet ju alla, det är ju så himla självklart.

MEN din mammas nya och jobbiga man tillagar sin äckliga ”köttfärssås” med äckliga champinjoner, äcklig mjuk paprika, äckliga slemmiga tomater, superäcklig orange sörja som tydligen kallas ajvar och dessutom har han inte vanligt salt och peppar, nej han har superäckligt örtsalt och … äckelpecklig färskpasta … URK!!!

Hur stor tror du chansen är att du som barn vid matbordet kommer säga?

– Åhh tack så mycket för den här spagetti och köttfärssåsen den har jag aldrig provat förut, vad spännande.

Nej snarare kommer du sitta och peta i maten, ta överdrivet lite mat och kanske om du uppbådar styrka och mod kommer du uttrycka din avsky för maten och möjligen gå från bordet med ett markerande kroppsspråk.

Beroende på bonusförälderns sin egen historia och eventuella barndomstrauman kommer hen tolka detta beteende på helt olika sätt.

En bonusförälder som har en historia av att känna sig betydelsefull och omtyckt kommer troligen inte reagera särskilt negativt på barnets beteende, men notera att här har vi olikheter i hur vi tillagar mat mellan våra familjer och barnets beteende kanske döljer sig något av vikt som jag bör fråga om, det ska jag göra vid rätt tillfälle.

En bonusförälder som har ett negativt laddat minnesbagage och en historik av att ha blivit ignorerad, avvisad och kanske även mobbad kommer troligen slungas tillbaka in i sin egen barndomshistoria med hjälp av den där gummibandseffekten som jag skrev om i blogginlägg #30 och filtrera denna händelse genom sitt emotionella negativa minnesbagage och utifrån det tycka att det här barnet är ju ouppfostrat och rent ut sagt elakt.

Hur gör man då för att bygga en ny familjekultur när varje liten olikhet kan vara en potentiell landmina?

Tre decennier av forskning utförd av bland annat Pasley & Lee är mycket tydlig med att en av de största utmaningarna för en bonusfamilj är att leva i denna virvelvind av små och stora förändringar samtidigt som de ska bygga en ny gemensam familjekultur.  

Jag vill rekommendera dig som läser detta att dela in ert familjekulturbyggande i tre olika huvudområden för att så att säga äta elefanten i småbitar och ta en sak i taget:

• 1-Familjekulturen i det vardagliga familjelivet
• 2-Familjekulturen under semestern
• 3-Familjekulturen kopplat till olika religiösa, etniska och klassmässiga bakgrunder som finns i bonusfamiljen.

Mer tips på hur du kan hantera detta i slutet av inlägget

1 – Familjekulturen i det vardagliga familjelivet

Familjer utvecklar sin vardagskultur genom att över tid tillsammans omedvetet skapa mönster av vanor, regler och rutiner om saker som exempelvis: nivå på oreda som är accepterad, acceptabel ljudnivå hemma, talutrymme vid matbordet, maträtter, bordsskick, personliga gränser osv, osv.

Eget exempel på hur detta kan leda till en krock i bonusfamiljen:

Min bakgrund:

Jag kommer från en ursprungsfamilj där min far är enda barnet, jag är enda barnet och min dotter är mitt enda barn och i min ursprungsfamilj fanns det ingen konkurrens om talutrymmet om jag vill göra min röst hörd så lyssnade mina föräldrar uppmärksamt och min mor som var utbildad i pedagogik kunde tysta ned min far när jag skulle prata och fokusera totalt på mig. 

Jag uppfostrade min dotter på samma sätt och hon fick ta det talutrymme hon behövde och både jag och hennes mor, hennes båda farföräldrar var oerhört fokuserade på henne och vad hon hade att säga.

Min frus bakgrund:

Min fru kommer från en ursprungsfamilj där hennes pappa har 5 syskon och hennes mamma har 8 syskon och hon själv har 2 syskon. Min fru är uppvuxen i en familj som tillhör Pingstkyrkan och de har tagit ett stort socialt ansvar och tagit hand om fosterbarn, flyktingar och människor som behövt stöd, så ljudnivån kunde vara ganska hög och för att få ett ord med i konversationen behövde man göra en smärre kraftansträngning.

I denna familjekultur växte min frus barn upp och lärde sig att få uppmärksamhet och talutrymme.

Krocken i vår bonusfamilj:

När mitt ursprung ställs i kontrast mot min frus bakgrund så förstår både ni som läser och även jag själv hur diametralt olika våra familjekulturer var inom just detta område: Ljudnivå och talutrymme.

Vi satte oss vid middagsbordet och jag hade nyss lagat min och min dotters favoriträtt, spagetti och köttfärssås på mitt sätt med ajvar, champinjoner, vitlök örtsalt och färskpasta … min frus barn trodde inte sina ögon, vad var detta för äcklig mat, de petade i maten och jag kände en spirande irritation byggas upp i min kropp. (som egentligen var en rädsla för att inte vara omtyckt.)

När jag hade svalt den första irritationen så kom nästa trigger som ett brev på posten, ljudnivån var enligt mig för hög och talutrymmet alltför obalanserat, jag såg på min dotter att hon satt tyst och inte fick en syl i vädret och jag sneglade mot min fru för att se om hon uppmärksammade denna snedfördelning i talutrymme, men hon bara skrattade och uppmuntrade den höga ljudnivån och petandet i maten, nu var jag förbannad, herregud hur kan hon bara sitta där och inte styra upp någonting över huvud taget? (Utmaning #3 polariserat föräldraskap)

Jag tog till orda och bröt av denna diskussion genom att med hög röst fråga min dotter, hur var din dag, det blev tyst och hon sa bara ett tyst – det var bra, sen fortsatta ljudinfernot och jag gick in i min ilska …

Det finns inget rätt eller fel på våra två uppväxtmiljöer och familjekulturer, kulturerna är bara inom just detta område totalt olika och när dessa två totalt olika familjekulturer möts och ska enas under ett och samma samma tak, så kan det uppstå problem. 

2 – Familjekulturen under semestern

De båda familjerna som kommer samman och bildar en bonusfamilj har sina egna rutiner och vanor kopplat till semestern, julfirande, påskfirande och andra årligt återkommande traditioner.

Detta kan vara en möjlighet eller ett hot beroende på hur man ser det.

Eget exempel på hur detta kan leda till krockar i bonusfamiljen: 

Julen var länge ett konstant och hotande orosmoln länge i min bonusfamilj, oron inom mig började byggas upp och kännas starkt i min kropp redan i september/oktober, den tysta outtalade men inom mig högt ringande frågan: Var ska vi fira jul i år?

Bara den frågan inom mig skapade ångestkänslor, jag visste att jag inte kunde göra någon nöjd. 

Mina bonusbarn ville fira jul med sina släktingar i Göteborg, jags kände å andra sidan av min mors starka, starka önskan att vi skulle fira jul hemma hos dem, denna emotionella dragkamp var oerhört tärande och jobbig för mig att hantera, den var dessutom omöjlig att lösa, hur skulle jag göra det?

Jag hade ingen aning om hur vi skulle kunna lösa denna situation och jag var inte kapabel att prata om den på ett vuxet sätt, vi gjorde absolut våra trevande försök med varken min fru eller jag hade inte kunskapen, självkontrollen eller perspektivtagandet för att kunna lösa detta, så vi levde i denna dragkamp kring jul och även semester under ca 10 års tid.

Hur skulle vi ha kunnat bygga vår egen tradition kring julafton?

Om vi hade haft kännedom om de 5 utmaningarna och i synnerhet om denna utmaning så hade vi nog kunnat förklara för alla inblandade att vi hade behövt stöd i att forma vår egen familjekultur och kanske fått hjälp att forma julen på det sätt vi ville ha den. 

3 – Familjekulturen kopplat till olika religiösa, etniska och klassmässiga bakgrunder som finns i bonusfamiljen.

Vilken bakgrund har era ursprungsfamiljer? Vilka religiösa traditioner? Vilka starka värderingar kring pengar, politik m.m

Eget exempel på detta i bonusfamiljen:

Min fru kommer från en familj som har en stark förankring i Pingstkyrkan och den kultur som råder där och jag kommer från en familj med en liknande frireligiös bakgrund men med starka inslag av yoga, zonterapi och vegansk mat.

För den som inte är insatt i Pingstkyrkans värld eller i Yogans värld kanske inte detta ser ut att vara någon större grogrund för möjliga konflikter, men inom pingstkyrkans värld så har av vissa personer yoga ansetts som något farligt, någonting som är andligt farligt och vilseledande.

Våra olika bakgrunder har under åren slipats samman, vi har krockat med varandra och tillsammans bildat någonting nytt, något som vi kallar vårt. 

Vi har själva inte märkt hur denna förändring gått till, men kan ibland känna av den i samtal med våra ursprungsfamiljer och jag kan tänka mig att de känner av att vi till viss del ändrat några av våra värderingar.

Hur jobbar jag som coach för att hantera denna utmaning i bonusfamiljer?

Nivå 1 – Utbildning

– Jag utbildar bonusfamiljerna i de 5 utmaningarna och dess konsekvenser

Nivå 2 – Interpersonella kunskaper

– Coacha och vägleda personerna att kommunicera på ett bra sätt med varandra och kunna sätta sig in i varandras olika perspektiv

Nivå 3 – Intrapersonell coaching

– Jobba med individuella utmaningar, trauman och sår hos de olika individerna i bonusfamiljen

OBS: Utmaningen baseras på Patricia L Papernows forskning kring bonusfamiljer

Åhh vad skönt, vi hade äntligen haft familjeråd och kommit fram till regler för oss i familjen. Vi skulle från och med nu ta undan våra skor från hallgolvet och ställa dem i skoställen, tvätten skulle vi lägga vi på rätt plats i de färgkodade tvättkorgarna och inga smulor på bordet.

Skönt nu skulle jag äntligen kunna få lite lugn och ro i min själ och kunna andas när jag kom hem efter en lång arbetsdag.

Jag gick av bussen, klockan var 20:15 denna regniga novemberdag och jag kände för första gången på länge en frid i själen när jag gick den lilla stigen från busshållplatsen upp till huset där vi bodde, nu skulle jag mötas av en hall, ett badrum och ett kök i ordning.

Det var som om att den yttre ordningen hade blivit allt viktigare och viktigare för mig i bonusfamiljen jämfört med när jag bodde själv i min ungkarlslägenhet. Jag tror det berodde på att ordningen inom mig var i splittrad och oharmonisk och harmonin mellan oss i familjen var i definitivt oharmonisk så därför var det extra skönt att få ordning någonstans.

Skönt att börja denna nya harmoni och ordning med hallen, köket och badrummet som var våra gemensamma ytor där vi alla skötte basbehoven, det var en mycket bra början.

Jag tryckte ned handtaget och möttes av … SKOR I OORDNING … vad var detta, det var som om skorna tryckte en kniv in i bröstet på mig.

Hade vi inte kommit överens om att skapa ordning i går?????

Jag hörde min fru vissla inne i köket medans hon förberedde kvällsfikat, hur var det möjligt? Varför hade hon inte styrt upp det här med skorna i hallen, vi hade ju kommit överens om det igår?

Jag kände att det var så förbannat slappt och lamt agerat av henne, här behövde någon kliva fram och dra en gräns, sa eller snarare skrek en inre röst inom mig.

Jag svalde dock min ilska som nu blev till en klump i halsen och en sten i magen, jag gick in på toaletten för att skapa mig betänketid och andrum och där inne möttes jag av två handdukar på golvet och träningskläder som låg slängda framför tvättmaskinen … jag såg blixtrar för min inre syn …

… nä nu #€€#€#€#€!!!! Nu fick det vara nog.

Jag skrek med arg ton inifrån badrummet, vems träningskläder ligger på golvet här i badrummet?

Det blev helt tyst i köket, visslingen tystnade, köks slamret tystnad och jag hörde en tyst röst säga, gå och ta hand om din tvätt …

En arg, tyst, sårad, skamsen tonåring mötte mig i badrumsdörren utan ett ord och gick in i badrummet och la sina träningskläder i “fel” tvättkorg för att sedan ordlöst gå upp på sitt rum.

Min fru mötte mig i hallen med en tom och ledsen blick när hon gick förbi mig upp till övervåningen för att “trösta” tonåringen … jag kokade nu ännu mer, varför skulle alltid jag vara “the bad guy”?

Om hon bara kunde dra upp en enda gräns i hela sitt liv så skulle jag slippa stå här med Svarte Petter i handen och alltid få skulden för allting.

Föräldrarollerna polariseras i en Bonusfamilj

Som ni kan läsa i exemplet så har denna bonusfamilj i ett familjeråd bestämt sig för nya regler i hemmet och detta ser bonusföräldern fram emot extra mycket, men när bonusföräldern kommer hem märker han att de nya reglerna inte följs.

Bonusföräldern känner sig då tvungen att vara den som följer upp reglerna eftersom den biologiska föräldern inte verkar göra det.

Bonusföräldern bygger upp och har troligen över tid samlat på sig en ansenlig mängd frustration som gör att han när han väl säger till uppfattas som starkt fientlig och allt annat än trygg och relationsbyggande av tonåringen.

Bonusförälderns agerande gör att han placerar sig uppe i den högra, “diktatoriska” rutan, i föräldramatrisen.

Vad händer då med den biologiska mammans föräldraskap i denna situation?

Hon hör dörren öppnas och känner troligen en spänning i bröstet, just det reglerna som vi pratade om igår … har hennes barn skött sig? Har de följt reglerna de kom överens om?

Hon har troligen inte alls samma behov av dessa regler, hon har en mycket bredare bild av vad hennes barn behöver, vilket sorts hem de behöver.

Hon vet detta eftersom knutit an till dem som de flesta föräldrar gör och hon har följt dem sedan de vara bäbisar och känner dem utan och innan på ett mycket djupare plan.

Det vanliga i detta och i liknande exempel är att den biologiska föräldern blir extra skyddande, kärleksfull och kanske alltför tillåtande och möjligen slapp vad det gäller ordningsregler, vilket polariserar föräldraskapet i bonusfamiljen.

Vad ska vi göra då istället?

Det Patricia L Papernow rekommenderar är att bioföräldern ska vara den som bär upp fastheten i föräldraskapet, men behåller värme och kärlek samt att bonusföräldern fokuserar på att bygga relation med bonusbarnen och låter bioföräldern vara den som upprätthåller överenskommelser och regler.

På sikt när relationen stärks med bonusbarnen kan bonusföräldern börja ta en fastare föräldraroll, men bara om relationen är trygg.

Om föräldrarna bildar ett team så kan de hjälpa varandra att röra sig från sina polariteter upp till den över vänstra rutan där det mest gynnsamma föräldraskapet utövas, eftersom barn behöver regler och rutiner och kärlek.

Några avslutande tips till Bonuspar

• Låt bonusföräldern bygga relation istället för att upprätthålla regler
• Skapa 1-1 tid med dina bonusbarn som de tycker är rolig (Basket, Hockeymatch, Baka, spela spel)
• Acceptera att vissa barn kommer vara mer tillgängliga än andra
• Fundera på din roll, vad vill du vara? (Viktig vuxen, Supporter)
• Diktatoriskt föräldraskap är nästan alltid toxiskt, skippa det.
• Framgångsrika bonuspar arbetar som ett team, Bonusföräldern har påverkan MEN föräldern har sista ordet vad gäller barnet.