fbpx

17 – Vilken värld väljer du att leva i?

Nu har vi kommit fram till ytterligare en intressant tankestil som handlar om hur vi använder vårt språk och hur våra ordval formar vilken typ av värld lever i, eller snarare väljer att leva i.

Lever du i en värld av nödvändighet, omöjlighet, önskan, möjlighet eller val?

Några frågor att fundera kring

Hur upplever du ditt arbete? Hur upplever du träning? Hur upplever du att äta? Hur pratar du om ditt arbete, som en nödvändighet, ett måste eller som någonting du väljer att lägga din tid och energi på? Hur tänker och pratar du om olika projekt som du har på gång? Är projekten möjliga eller omöjliga att genomföra?

Att leva i en värld av nödvändighet

Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån nödvändighet?

Du lever förmodligen i en värld full av regler, måsten och borden. Du tycker det är nödvändigt att följa de regler som sätts upp, du måste följa de regler som sätts upp.

När du lever ditt liv som om det vore en nödvändighet så använder du troligen fraser som

  • Jag måste gå till jobbet
  • Jag måste städa
  • Jag måste betala räkningarna
  • Jag måste träffa mina vänner
  • Vi måste ha regler i familjen

Du lever troligen ditt liv som om det är en mängd rutiner som måste genomföras och du har inget annat val än att utföra alla rutiner. Du känner att du är fast i ditt liv och att detta är den lott du har fått.

Eget exempel

För 17 år sedan blev en del av min Bonusfamilj, det började fantastiskt, det var härligt att vara en stor familj, men ganska snart triggades känslor av utanförskap igång hos mig.

Jag tolkade vissa situationer som om jag inte var en önskad del i familjen. och när jag valde att tolka situationer på detta vis fick jag ett begär av att “styra upp”, skapa regler för att känna en trygghet.

Jag ville från tid till annan skapa regler och ställa krav, troligen för att lugna ned mitt inre och skapa yttre ordning.

Jag försökte skapa en värld av regler, krav och måsten, men det gick inget vidare eftersom min familj inte ville leva enligt mina regler och måsten.

Att leva i en värld av omöjlighet

Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån omöjlighet?

Du lever förmodligen i en värld full av begränsningar. Du kanske till och med lever i en värld full av förbud. Det där är inte tillåtet, det där är omöjligt, du kan inte.

Eget exempel

Jag har en bekant som tänker många omöjlighets-tankar, han har valt att leva i en värld av omöjlighet. Denna person tänker inte bara i omöjlighet han ser dessutom glaset som halvtomt, så han lever i en pessimistisk värld av omöjlighet.

Nyligen ville personen att han och hans grannar skulle demonstrera mot en väg som skulle byggas i det område där han bor. Han gick omkring i grannskapet och försökte få folks påskrifter för att sätta stopp för bygget, men efter en timmes “omöjligt” arbete med detta, gav personen upp och suckade

– Det är som vanligt ingen som bryr sig, det är omöjligt att engagera folk för någonting överhuvudtaget.


Omöjlighet/Förbud inom Transaktionsanalys

Detta är ett utvik som egentligen inte hör till den tankestil jag skriver om, men jag tycker att Mary och Bob Gouldings förbud adderar värde till texten.

Ordet omöjlighet tycker jag indikerar att vi kanske har interna förbud.

Inom Transaktionsanalys(TA) hävdar man att det finns 12 primära förbud, som skapar en känsla av omöjlighet och begränsning.

Förbuden “installeras” i tidig barndom i ordlös ålder. Förbuden talar om vad du som barn INTE får göra och hänger sedan ofta med som diffusa känslor upp i vuxen ålder.

När du i vuxen ålder agerar emot dina inre förbud så kommer du att känna dem i kroppen, kanske i form av ytlig andning, spänningar och snabbare hjärtrytm.

Mary och Bob Gouldings 12 förbud (läs mer om dem på Stefan Sandströms Blogg):

  • Du får inte finnas till (Du får inte existera)
    • Barnet har dragit slutsatsen att jag är i vägen, jag förstör för mina föräldrar, det hade varit bättre om jag inte fanns
  • Du får inte vara den du är
    • Barnet har dragit slutsatsen att den jag är, ex. det kön jag är inte är bra, jag borde vara någon annan
  • Du får inte vara barn
    • Ofta har det äldsta syskonet i barnaskaran detta förbud, eftersom de förmodligen fick i uppgift att ta hand om sina yngre syskon
  • Du får inte bli vuxen
    • Föräldrarnas värde ligger kanske i att de är föräldrar och därför blir deras värde hotat om barnet faktiskt växer upp.
  • Du får inte lyckas
    • Låt säga att din förälder inte fick de bästa förutsättningar som barn, de kanske inte hade någon som stöttade dem att bli sitt bästa jag inom ett visst intresse. Då kanske dn förälder ger dig de bästa förutsättningarna för att lyckas, men på ett ordlöst plan ger budskapet, du får inte lyckas. Du som barn snappar upp detta budskap och ser till att misslyckas. 
  • Du får inte göra någonting
    • Har du extremt risktänkande föräldrar så kan detta förbud ankras in i tidig ålder och lägga band kring ditt agerande.
  • Du får inte vara viktig
    • Om dina föräldrar var avvisande och på ett plan inte tyckte att du var viktig så kan detta förbud vara aktivt, 
  • Du får inte tillhöra
    • Min mor hade ett narrativ där hon berättade att hon inte fick bo med sin mor och sina syskon utan med sin mormor och att hon var väldigt nära att bli bortadopterad, detta gav henne förbudet Du får inte tillhöra som jag sedan snappat upp.
  • Du får inte vara nära
    • Min farmor och farfar var inte mycket för fysisk kontakt och att krama dem var som att krama två tallar, detta har gjort att jag ibland har svårt för närkontakt och kramar.
  • Du får inte vara frisk (Psykiskt frisk)
    • Du som barn kanske inte fick så mycket uppmärksamhet av dina föräldrar förutom när du var sjuk, detta kan ha installerat förbudet, Du får inte vara frisk. Du kanske hade en psykotisk förälder och din enda möjlighet att få uppmärksamhet var att bete dig ännu ”galnare”. 
  • Du får inte tänka
    • Om en förälder konsekvent föringar sitt barns tankar och resonemang kan installera detta förbud.
  • Du får inte känna
    • Det kanske finns ett förbud i familjen mot att känna känslor.

Att leva i en väld av önskan

Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån önskan?

Du lever förmodligen i en värld där du längtar och önskar dig saker. Du vill ha massor av saker, tänk om du kunde få det eller det, wow?

Du som lever i en värld av önskan kommer troligen agera som en visionär, Du vet tydligt vad du vill och vad du önskar i livet. Du blir motiverad av dina visioner och har förmodligen ett tydligt varför som driver dig i vardagen.

Drömmar, målbilder och önskningar är vanliga i ditt liv. Blir du för orealistisk i dina önskningar så kan det leda till att du blir besviken och frustrerad eftersom det inte blir som du önskar.

Eget exempel

Jag minns när jag och min bästa kompis var i 16 års åldern, vi var hopplösa drömmare.

Vi drömde om att få varsin tjej, vi tittade frekvent i skolkatalogen och drömde oss bort till en annan värld, till en värld där vi var skolans populäraste killar.

Vi släckte ned lamporna mitt rum och satte på Scorpions – “Still lovin you” på stereon och drömde oss bort. Vi drömde att vi dansade tryckare med den tjej som vi för närvarande var mest kär i.

Vi levde i en värld av önskningar och kanske även en värld av omöjlighet. Hur skulle jag kunna träffa en tjej?.

Att leva i en värld av möjlighet

Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån möjlighet?

Du lever förmodligen i en värld full av möjligheter där du tänker att du klarar av det mesta, hur svårt kan det vara? Allt är ju möjligt.

Du har en sann optimistisk inställning till livet, jag kan, jag skulle kunna, jag har massor av möjliga alternativ.

Du gör förmodligen det du vill och letar ständigt nya möjligheter för att utvecklas.

Eget exempel

När jag var 25 år så hade jag ett band som hette SoulSpirit och vi var under en period heta. Jag skrev alla låtar och spelade gitarr och vi hade många spelningar på söder i Stockholm. Jag hade en stark känsla av att allting är möjligt, det är bara en tidsfråga innan vi kommer att bli kända och leva på vår musik.

Jag hade denna känsla under en kort, men härlig period. Det kändes som om allting gick vår väg och det var en härlig värld att leva i.

Skiva som vi spelade in med SoulSpirit – Bilden föreställer Gösta som var frekvent besökare på Söders barer på 1990 talet

Att leva i en värld av valmöjlighet

Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån val?

Du lever förmodligen i en värld där du väljer och beslutar. Du pratar i termer av att du har valt att leva på ditt sätt och du kan välja att leva på ett annat sätt om du vill.

Du känner att du har möjlighet att välja och följa din intention och göra det du vill.

Eget exempel

När jag gick min första NLP utbildning 2014 så öppnades dörren till en värld av val.

Jag lärde jag mig vikten av att sätta mål och ladda dem med mening och intention. Jag lärde mig att ensam är INTE stark, utan att jag behöver och vill ha coaching, stöttning och en ansvarspartner.

Jag lärde mig att agera och göra det som krävs för att ta mig dit jag vill.

En värld av val är inte alltid lätt att leva i, men det är en värld där du leder dig själv och väljer att inte vara ett offer för omständigheterna utan istället ta ansvar, äga dina tankar, känslor, tal och beteenden och välja vad du lägger din tid på.

Vilken värld lever du i och vilken vill du leva i?

16 – De stora penseldragen eller skruv & mutter?

Nu har vi kommit fram till nästa tankestil: Global – Detalj

Hur hanterar vi människor information på olika sätt?

När vi tänker, kommunicerar och lär oss saker så börjar vissa av oss med helhetsbilden för att sedan ta sig nedåt i detaljernas värld, medans andra först vill ha kännedom om detaljer för att sedan sakta men säkert bygga upp sin förståelse för helheten.

Global – Detalj (Tankestil nr 3 i Figuring out people)

Detta ger oss två riktningar att tänka och resonera, Deduktivt tänkande som börjar från helhetsnivå och resonerar sig ned i detaljer

du ser skogen men inte träden.

Induktivt tänkande, som börjar från detaljnivå och bygger sin förståelse för helheten

du ser inte skogen för alla träden.

Tankestilar är situationsberoende

I vårt språk använder vi ofta fraser som, han ÄR si, eller hon ÄR så, detta leder tyvärr till att vi ofta kategoriserar och sätter etiketter på varandra istället för att vara nyfikna på hur just du tänker och känner i just den här situationen.

En av de aspekter som jag gillar med tankestilar är att de skiftar beroende på situation. Om jag exempelvis i en situation använder mig av tankestilen induktivt tänkande kan jag i nästa situation använda mig av deduktivt tänkande.

Vilka frågor kan vi ställa för att ta reda på hur en person tänker i en viss situation?

Dr Michael l Hall och Bob Bodenhamer rekommenderar i sin bok, Figuring out people, två frågor:

– Vad vill du veta först när du hör om någonting nytt? (Helhetsbilden eller detaljer?)

– Om vi skulle arbeta tillsammans i ett projekt, vad är viktigt för dig att veta först då, helhetsbilden eller vill du ha alla detaljer?

När jag köpte båtStora penseldragen först, det deduktiva tänkandet

Jag och min familj flyttade för några år sedan till Hässelby Strand till en fantastisk etage-lägenhet med utsikt över Mälaren.

När vi flyttade in och såg alla båtar som åkte fram och tillbaka på Lambarfjärden så väcktes min lust att själv ha en båt. När grannen, en dag, frågade mig om jag ville köpa hans båt, så behövde inte jag någon betänketid alls för att fatta ett beslut, jag köpte båten dagen efter.

Jag var väldigt nöjd med mitt köp …. i en månad, då började motorn krångla och den inte bara krånglade, den gick sönder.

Motor-%?&##

Jag tvingades nu ned i detaljernas värld, jag studerade sprängskisser över motorn. Jag köpte motordelar på nätet, jag skruvade isär motorn och renoverande den och idag 2 år och oändligt många detaljer senare använder vi båten och är nöjd med den.

I detta beslut använde jag mig av deduktivt tänkande, jag tänkte först på helheten innan jag tog mig ned i detaljernas värld.

När jag skulle besluta mig för ett samarbete – Detaljerna först, Det induktiva tänkandet

Jag fick alldeles nyligen en fråga om jag vill köra en kurs tillsammans med en vän i Dalarna, Wow vad kul var min första tanke och jag tackade i princip ja på stående fot.


Innan jag berättar vidare vill jag tillägga att jag ofta i mitt liv har tackat ja till saker utan närmare eftertanke, och ofta efteråt haft en malande oroskänsla i magen.

Jag har plockat upp från mina viktiga vuxna att det är superviktigt att vara tillags och att det är negativt att uttrycka egna behov.

Jag har värdesatt tankestilen att se till helheten precis som min far – Jag har precis som han tänkt att de som månar om detaljer är “om sig och kring sig” det vill säga de är “krångelpellar”.

Därför har jag ofta tackat ja till saker utan att fråga så många detaljfrågor …. Nu har jag upptäckt att det är det jag egentligen vill. Jag behöver detaljer för att fatta ett bra beslut.


Tillbaka till exemplet: När jag en stund senare skulle gå och lägga mig för att sova kom alla detaljfrågor som ett brev på posten och pockade på min uppmärksamhet. Detaljfrågorna påverkade min sömn. Jag låg sömnlös till 2 på natten och ältade dessa frågor i min tankeverksamhet …

  • När kommer kursen hållas
  • Hur ska vi sköta fakturering?
  • Hur ska vi resa dit på ett coronasäkert sätt?
  • Var kommer kursen hållas?
  • Hur gör vi för att corona anpassa utbildningen?
  • Vilka säkerhetsåtgärder vill jag ha?
  • Jag vill att alla ska ha visir i kurslokalen
  • Jag vill att vi är noga med hur vi corona-anpassar utbildningen
  • Vilka ska gå kursen?
  • Vad kommer den kosta?
  • Vad är min roll under kursen?
  • Vad är min väns roll?
  • Hur ska vi bo när vi är där?
  • Vad är viktigt för mig när vi kör kursen?
  • Vilka delar av kursen ska jag köra?

Jag insåg efter den sömnlösa natten att jag i situationer som denna vill veta många detaljer för att kunna fatta ett bra, tryggt och väl övervägt beslut som känns bra i magen och att det är ok att vilja ha detaljer.

Ytterligare en tankestil … Abduktivt tänkande

Tänk er Abduktivt tänkande som den grå symbolen som kan gå åt alla håll samtidigt.

Vissa människor tänker och resonerar i vissa situationer mer med hjälp av liknelser och metaforer än att tänka och resonera induktivt eller deduktivt. De förstår någonting nytt genom att jämföra det med någonting bekant som de redan förstår – Skogen är ju precis som ett familjesystem, varje del är beroende av de andra delarna.

Gregory Bateson (Kommunikations & Systemteoretiker) beskrev detta tankesätt som Abduktivt tänkande, istället för att tankemässigt röra sig horisontellt på en skala mellan de stora penseldragen på global nivå till skruvar & muttrar på detaljnivån, så rör man sig i tanken sidledes. Abduktion dyker upp i slogans, ordspråk, berättelser, myter och liknelser.

Mycket av Batesons kreativa tänkande hade sitt ursprung i Abduktivt tänkande och att världen eller i alla fall hans värld INTE ALLS kunde separeras i fristående detaljer utan hänger ihop i otaliga system.

(OBS Det finns fler definitioner på Abduktivt tänkande och detta är Batesons, Halls & Bodenhamers definition)

Citat: Gregory Bateson

Varför kan tankestilar vara intressant att ha kännedom om?

Att lära sig mer om tankestilar har gjort att jag förstår mig själv bättre och inte klankar ned på mig själv för att jag tänker och resonerar på ett visst sätt i en viss situation, jag har skapat en sundare inställning till mig själv

Dessutom har jag verktyg för att förstå andra människor bättre, jag har mer fördrag med dem om de tänker och resonerar annorlunda än mig i vissa situationer, jag kan till och med uppskatta det och bli nyfiken på deras perspektiv i situationen.

Att lära sig tankestilar gör att du kan prata samma språk som de du möter och på så sätt öka din chans att relatera på “rätt” sätt med en person i en viss situation, detta är en av nycklarna till att skapa och hela relationer.

Hur kan jag träna på tankestilen Global – Detalj (Metaforer)?

Du kan träna på denna tankestil genom att prata om ett ämne med en vän och se var på skalan mellan global och detalj ni börjar er diskussion och träna på att röra er tankemässigt mellan de olika nivåerna.

Exempelvis om jag skulle beskriva var jag befinner mig just nu och börja på detaljnivå och ta mig upp till global nivå.

  • Jag befinner mig i farfars stol som han köpte 1940.
  • Jag befinner mig i Gammelstugan
  • Jag befinner mig i Segersta
  • Jag befinner mig i Bollnäs kommun
  • Jag befinner mig i Hälsingland
  • Jag befinner mig i Norrland
  • Jag befinner mig i Sverige
  • Jag befinner mig i Europa
  • Jag befinner mig på Norra halvklotet
  • Jag befinner mig på Tellus
  • Jag befinner mig i vårt Solsystem

Träna på att röra dig upp och ner i abstraktionsnivåer och möt människor där de är i skalan mellan detalj och global sortering.

Du kan också träna på abduktivt tänkande genom att tänka sidledes i metaforer, och egentligen röra dig flexibelt upp och ned och åt sidan samtidigt, för er som vill veta hur kan titta på Gregory Bateson dokumentären – “An ecology of mind

  • Jag befinner mig i farfars stol som han köpte 1940
  • 1940 var vi mitt i ett brinnande andra världskrig
  • Det var många som drömde om att få fred och lugn och ro
  • Tänk vad skönt att få lugn och ro och vara på ett spa och läsa och njuta
  • Jag bor en gång per år på Nynäshamns Spa och sätter mina årsmål
  • Tänk att ha ett skönt ställe att fundera kring framtiden på och skapa sin riktning för livet
  • Vilken riktning i livet har du?

Träna gärna på att vara flexibel i ditt tänkande och möta andra människor där de är eller som Shelle Rose Charvet säger, möt människor på deras busshållplats och sedan ta med dem dit du vill.

15 – Mycket snack och mycket verkstad?

Vi fortsätter på temat tankestilar och har nu nått fram till Nr 27 i Michael Halls och Bob Bodenhamers bok, “Figuring out people”

Reflektiv – Aktiv (Tankestil nr 27 – Somatisk respons)

Denna tankestil kan illustreras via en skala från att vara inaktiv via reflektiv, aktiv till reaktiv.

Denna tankestil handlar om att vi människor processar information olika snabbt och responderar olika snabbt. Vissa responderar snabbt och kvickt utan betänketid och har i vissa givna situationer en aktiv tankestil.

De som har en aktiv tankestil agerar så fort de har tänkt på en sak, de vill inte fundera, de vill agera. De personer som har denna tankestil som en drivande och genomgående tankestil tänker ofta om sig själva som “doers”.

De får saker att hända, de är ofta entreprenörer och de skapar ofta sin verklighet och ibland kan det bli fort och fel, men det händer i alla fall saker. De tar tjuren vid hornen.

Fort och fel

Du kan höra denna tankestil i deras tal, de har ofta korta meningar som innehåller många verb: Nu kör vi, gör bara gör, varför vänta, nu, på en gång, får det överstökat, ta initiativ, vad väntar du på?

De är ofta otåliga och talar fort och rör sig mycket och klarar inte av att sitta still allt för länge.

När denna tankestil överanvänds så blir de överaktiva, de tänker inte alls, de hoppar direkt in och bara kör, de agerar, de har en impulsiv och reaktiv tankestil.


Andra människor hanterar information långsammare och mer eftertänksamt och har i vissa situationer en reflektiv tankestil.

De som befinner sig på denna ände av skalan vill tänka igenom saker innan de agerar, de gillar inte fort och fel. Att fundera och reflektera och planera innan de agerar är någonting som dessa personer gillar.

De gillar att tänka igenom eventuella risker och vara på säkra sidan innan de agerar.

Du kan känna igen de personer som har denna tankestil på deras ofullständiga meningar, verb som görs om till substantiv, långa och invecklade meningar. De analyserar och behöver eller måste förstå innan de agerar.

Vanliga ord och fraser är: låt oss tänka på detta, nu när vi har analyserat detta så …, vi kanske ska överväga att …,

Längst ute på extremen av denna tankestil hittar vi dem som inte tänker just så mycket alls, det händer liksom ingenting de prokrastinerar och skjuter upp, de är inaktiva.

För att ta reda på var i skalan som du befinner dig mestadels av tiden så kan du fundera på följande frågor.

  1. När du är i en grupp, agerar du snabbt och tar kommandot eller gör du en detaljerad analys av alla om och men innan du agerar?
  2. Hur hanterar du vanligtvis när du ställs inför någonting nytt och okänt?
  3. Hur gammal var du när du började tjäna egna pengar? (Roger Dawson har frågat denna fråga i hundratals jobbintervjuer och hittat en korrelation mellan att vara ung och tjäna ihop sina egna pengar och att ta mer initiativ och se mer möjligheter än nödvändigheter)

En episod när jag var ung får tjäna som exempel

När jag och min bästa kompis var i 18 års åldern var vi riktiga drömmare, vi funderade ofta över de stora frågorna i livet, finns Gud, vad är meningen med livet, vi kunde sitta i bilen och diskutera till klockan blev 3 på natten och ofta kom vi fram till att det kan vara på ena eller andra sättet, det fanns inga tydliga svar på vad som var rätt och vad som var fel.

En kväll hade vi varit i Tyresö Centrum och vandrat runt och diskuterat och funderat över livets alla gåtor. Vi pratade om att vi hade kompisar som kanske egentligen hade rätt, eller hade de fel, det kunde vara på båda sätt. Oavsett så gick vi där och funderade på om de som bara agerade, drack, raggade tjejer, slogs och levde utan att tänka, tänk om de hade rätt?

Vi funderade och funderade och helt plötsligt hörde vi en bil som körde riktigt fort och tutade och tvärnitade precis vid oss, det var våra reaktiva kompisar som körde sin flakbil i 100km i timmen på en 50 väg och de sa bara hoppa upp på flaket … vi hann inte fundera, vi hoppade upp på flaket och iväg bar det i 100 km i timmen och vi gapskrattade och sedan släppte de av oss och vi återtog vårt funderande …. vad hade precis hänt?

Ett sätt att förklara vad som hänt var att en reflektiv på gränsen till inaktiv tankestil hade mött en aktiv på gränsen till reaktiv tankestil och kombinationen var härlig

Vilken ände på skalan känner du mest igen dig?

14 – Tankestilar – Ser du vad jag känner?

Härligt, nu har vi kommit en bit in på upptäcktsresan av vår karta av verkligheten och nu är vi framme vid våra olika tankestilar och det är ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Tankestilar är enkelt uttryckt ett sätt att förklara våra mänskliga olikheter på.

Det finns mängder av olika förklaringsmodeller för att förstå våra olikheter. Vi människor har försökt förstå oss själva och andra i alla tider, Astrologin är exempelvis en urgammal kunskap som förklarar hur stjärnornas position vid vår födelse påverkar oss och våra egenskaper.

Astrologi

Auyrveda är en minst 7 000 år gammal indisk hälsovetenskap, som betyder ”kunskap om livet” och innehåller bland annat förklaringsmodeller över våra kroppstyper, Vata, Pitta och Kapha.

Den Grekiska filosofen, Empedokles, förklarade människans olikheter och olika temperament som knutna till varsin kroppsvätska, sangviniskt (blod) kännetecknar ett livligt och sorglöst temperament, koleriskt (gul galla) ett hetsigt temperament, flegmatiskt, (slem) ett trögt och sävligt temperament och melankoliskt (svart galla) ett känsligt och djupsinnigt temperament.  

Femfaktorsteorin/Big five/OCEAN (Kärt barn har många namn) är ytterligare en intressant modern förklaringsmodell som beskriver fem olika mänskliga drag som särskiljer oss människor I denna teori har men sett störst olikheter på följande skalor av Öppenhet, Samvetsgrann, Extraversion/Extrovert, Tillmötesgående, Neurotism.

Jag har landat in i att vår omvärld är så komplex att vi inte kan förstå den fullt ut, eftersom vi är i den och en del av den, jag tror också att vi människor är så komplexa att vi inte ryms i en modell och att alla modeller egentligen är falska eftersom det just är en modell.

Modellen är aldrig verkligheten, meny är inte maten, skissen är aldrig motivet, ritningen till en byggnad är inte byggnaden och vår karta av verkligheten är inte verkligheten.

Trots att en modell inte är verkligheten kan en förklaringsmodell ändå ge mig någon slags trygghet, någonting att hålla mig i när min hjärna söker svar, och försöker förstå och navigera i verkligheten och en av de bästa modellerna jag har funnit är just, Tankestilar.

Min lärare och mentor, Dr L Michael Hall, har skrivit en mycket intressant bok om tankestilar, tillsammans med Bob Bodenhamer, Figuring out people.

Michael och Bob kategoriserar i boken våra olika sätt att tänka på i fyra huvudkategorier

  1. Kognitiva tankestilar (Hur vi tänker)
  2. Emotionella tankestilar (Hur vi känner)
  3. Konativa tankestilar (Hur vi väljer)
  4. Semantiska tankestilar (Hur vi skapar mening)

Våra tankestilar fungerar som varseblivnings/perceptuella filter som hjälper oss att sila ut det viktiga i bombardemanget av sinnesintryck. Vi silar enligt Michael och Bob alltså ut information mentalt, emotionellt, konativt (hur vi väljer) och semantiskt (hur vi ger mening till våra intryck)

Tankestilarna kallas Metaprogram i boken eftersom de äger rum “Meta” till, eller ovanför de primära upplevelserna. Vi tänker om våra upplevelser, vi känner om våra upplevelser, vi väljer baserat på våra tolkningar av våra upplevelser och vi ger mening till våra upplevelser.

Kognitiv-Tankestil nummer 1 – Representationsfilter

Jag tänker börja beskriva det första Metaprogrammet i boken “Figuring out people”, Representationsfilter.

Vi människor går om kring från dag 1 som mänskliga dammsugare av intryck, tänk dig ett lite barn, se det fram för dig, vad gör det lilla barnet?

Barnet smakar på sin omgivning, det upptäcker sin omgivning, de tar in information via sina fem sinnen och det fortsätter vi med hela livet, vi tar in massor av information via vår syn, hörsel, känsel, lukt och smak.

Om det nu är så att vi tar in information via våra fem sinnen, hur gör vi då när vi plockar fram ett minne och minns, hur tänker vi på minnen?

Vi återpresenterar våra minnen inom oss på samma sätt som vi tar in dem, via bilder, ljud, känsel, lukt och smak, det är som om vi har en inre biograf där vi åter-representerar och visar upp minnen och fantasier för oss själva, det bildar grundstrukturen i våra tankar.

Sedan har det visat sig att vi människor i olika kontexter och sammanhang har olika lätt att se minnesbilder, höra ljud inom oss, eller känna inre känslor, det är som om vi har tränat olika mycket på de olika sinnes-kanalerna.

Men hur tar detta sig uttryck i verkliga livet och vem bryr sig?

Jag tänkte beskriva ett exempel på hur Metaprogram 1 – Representation kan visa sig i vardagen hos familjen Olsson i kontexten “att renovera”.

När min fru visualiserar en renovering men jag känner inte igen mig

Min fru är väldigt väldigt duktig på att se bilder inom sig i renoveringssammanhang och hon kan se hur vårt kök kommer se ut när allting är färdigt, medans jag inte ser någonting på min inre biograf, jag känner mer på min inre biograf och jag känner ett starkt obehag inför en stundande renovering med en massa oljud och jobbiga känslor.

Här krockar vi i vår kommunikation, när hon pratar med mig har hon en tydlig bild i sitt huvud av vårt färdigrenoverade kök, medans varje ord hon säger bygger på min känsla av oljud och jobbiga känslor.

Även fast ordutbytet för någon annan säkert låter vettigt och helt förståligt så pågår helt olika saker på våra inre biografer, därför har min fru börjat rita på papper för mig vad hon ser i sitt inre och detta gör att jag kan förstå hennes inre bild samtidigt som jag börjat förklara vilka känslor av obehag jag spelar upp i mitt inre och att jag förstärker det med en ljudmatta av renoveringsljud och obehagliga minneskänslor från våra tidigare renoveringar när jag nästan gick in i väggen av utmattning.

När vi förstår vad som pågår i våra inre och vilka ord som triggar oss så har vi närmat oss varandra, vi kan nu kommunicera om renoveringar på ett mycket mer effektivt sätt än innan.

Så vad har hänt?

Innan vi började med att berätta om våra respektive inre bilder, ljud och känslor, utgick vi till 100% från vårt respektive perspektiv och lyssnade inte in vad den andre faktiskt berättade.

Vi landade mer in i att den andre inte förstod, var trögtänkt och dum och vi skapade en konflikt istället för att kommunicera tydligt och klart och vara nyfikna på varandras inre tankestilar.

När du är nyfiken på din medmänniskas sätt att re-presentera minnen eller fantasier i sitt inre, din medmänniskas sätt att tänka, då ökar sannolikheten för samarbete, förståelse och harmoni.

3 – Själv(för)aktning

När jag var barn levde jag med en grundmurad tro att alla människor runt omkring mig ville mig väl, jag kände mig oerhört värdefull och älskad. Jag tänkte inte ens på mitt värde, det var så självklart

Jag levde i godan ro, tills jag, en dag i 8:an, blev varse om att alla kanske inte vill mig väl och mitt värde kanske inte är självklart?

Tänk er ett klassrum i en Stockholmsförort på 80-talet. Jag sitter i klassrummet och väger på min stol och känner mig så oerhört levande och cool. Jag känner mig som en självklar del av min klass, jag är mig själv och jag är ok … tills jag hör en röst bakom mig …

– Kolla vad ful han är

Jag vänder mig om och märker att orden är riktade till mig, jag förstår ingenting … men sedan kommer en röst till …

– Ja, kolla vilka stora läppar han har, han är ju jätteful

Skratten ekar i klassrummet och i samma takt som skratten ökar i antal och volym så tappar jag stegvis kontakten till mitt självvärde och självaktning.

Detta pågick ett halvår under detta halvår går jag från att känna högaktning för mig själv till att känna självförakt.

Ni som läst mina tidigare inlägg (Kommunikationsstilar & Den autentiska kommunikationen) vet att jag har refererat till Virginia Satir och hennes teorier.

Virginia menar att egentligen är ditt och mitt självvärde konstant och ovillkorat. Vårt värde är inte höj eller sänkbart, det finns alltid där eftersom vi alla är unika varelser. Vi har alla vårt helt unika perspektiv, det finns ingen annan som du och därför har du och jag vårt helt unika värde.

Virginia menar som sagt att vårt värde är konstant, MEN att vi kan tappa kontakt med vårt självvärde.

“Jag är jag och jag är ok” (Citat från Virginias dikt – I am me and i am ok).

Hur upprättar jag kontakt med mitt självvärde?

Kan jag ens känna mig värdefull? Tänk om jag ser mig själv som Dr Jekyll and Mr Hide? Tänk om jag med min kommunikation ideligen klandrar människor i min omgivning? Tänk om känner att jag inte är värd att älskas? Tänk om jag tycker jag är dålig, hur får jag då fatt i och skapar kontakt med mitt värde, min självaktning?

Övning – Skapa kontakt med din självaktning

Michel L Hall som är en av Neurosemantikens grundare menar att, skapa kontakt med min Självaktning är en process som finns på en skala mellan självförakt och självaktning.

Skalan börjar med att faktiskt inse att vi gör vissa beteenden som vi förnekar, föraktar och avvisar, vi vill inte kännas vid att vi gör detta. Om du har en massa beteenden som du inte vill se, då har du en hel del skuggsidor som ligger och drar energi och fokus från din förmåga att skapa kontakt med och känna självaktning.

Skalan går från förakt via acceptans och uppskattning av det du GÖR till att högakta den du ÄR.

Steg 1 – Notera & Acceptera

Steg 1 fundera på vilka av dina skuggbeteenden du kan upptäcka/notera att du gör, vilka av dessa beteenden kan du bjuda in i ditt medvetande och acceptera?

När du accepterar att du kan göra saker som inte är bra och saker som du inte är stolt över, kan du samtidigt då också inse att det faktiskt gör dig helt och fullt mänsklig, du är människa av kött och blod, grattis 🙂

Steg 2 – Uppskatta

Steg 2, när du nu har accepterat vissa skuggbeteenden, fundera då på vilka av dina övriga beteenden som du kan uppskatta att du gör, hur känns det när du uppskattar saker som du gör?

Går igenom steg 1 och steg 2 några gånger och ta ett beteende i taget. Notera beteendet, känn efter om du kan acceptera att du faktiskt gör detta, precis med samma enkelhet som du kan acceptera att det ibland faktiskt regnar och blåser ute.

När känner acceptans kring ett tidigare skuggbeteende, fundera nu på vilka beteenden som framträder som du kan uppskatta att du gör, du kanske till och med kan uppskatta att du kan notera skuggbeteenden, vem vet?

Eget exempel på Acceptans och Uppskattning av beteenden

Ett skuggbeteende som jag själv noterat och accepterat, är att jag har mobbat. Jag har retat personer i min omgivning. Jag har noterat detta även fast det känns obehagligt i kroppen och jag kan numera acceptera det och jag har också tagit ansvar och bett om ursäkt för det jag gjorde till de som var berörda.

När jag accepterar ett skuggbeteende, vad händer då i mitt inre system av tankar och känslor? Vad kan jag uppskatta nu, vilka beteenden upptäcker jag nu som jag är stolt över?

I mitt fall är jag stolt över och uppskattar att jag kan be om ursäkt.

Steg 3 – Högakta dig som person

När du gått några varv med steg 1 och 2 kan du börja fundera över den du är som person, den unika och fantastiska person som är du. Kan du känna att du är fantastisk?

Hur känns det när någonting är fantastiskt? Hur känns det när du verkligen känner högaktning? Hur känns det när du ryser av högaktning inför universums storhet?

Eget exempel på Högaktning av mig som person

Jag känner känslan högaktning när jag är i Hälsingland och går ut i den kolmörka natten och tittar på vintergatan med alla dess stjärnor. Jag känner på något magiskt sätt en samhörighet med det stora alltet, den känslan använder jag när jag zoomar in på och känner mitt självvärde och min självaktning.

Uppgift till dig om du vill

Jag vill utmana dig att ta fram papper och penna och notera några av dina skuggbeteenden. Vad gör du som du helst inte vill se att du gör, vilka av dessa beteenden skulle må bra av att komma fram i ljuset och accepteras av dig, kom ihåg du är människa och kan göra saker som är fel och saker som är rätt, du är mänsklig?

Notera nu vad som händer i ditt inre system av tankar och känslor när du accepterar beteenden. Vad kan du nu, när ditt system är i rörelse, uppskatta i det du gör?

Notera nu att ju fler beteenden du accepterar och uppskattar, desto mer framträder din självaktning i förgrunden, känn nu vintergatans magi kring dig själv som person.

Prova och lek med detta om du vill och framförallt kom ihåg att “Du är du och du är ok”.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.