Jag sitter just nu på Borgberget i Segersta, ett berg som mina förfäder sedan flera 100 år tillbaka i tiden har besökt vid jämna tillfällen för att fira Gudstjänst(Gökotta), för att fika och även för att söka skydd på mot i inkräktare i forna tider och nu är jag här på denna plats och fikar och pratar med min far om äldre tider, nutid och lite om kommande tider och det känns som att cirklar sluts.
Jag tror det är viktigt att sluta cirklar, att knyta an till sin historia och, som min far säger, ”jorda sig”. Jorda sig i vem man är och undersöka varifrån mina influenser kommer? Vilka platser var viktiga för mina släktingar? Vilka utsikter och vyer såg dem? Vilka ljud hörde de? Vilka sensationer och känslor bringade alla deras intryck fram hos dem?
Denna dag vandrade vi, jag och min far runt i denna trakt där min släkt och jag är djupt rotad sedan många hundra år och vi vandrade förbi en plats som jag inte besökt tidigare, på denna plats växte min farfars mor upp och hon influerade min farfar med värderingar, övertygelser och kärlek som sedan influerade min far, som sedan influerade mig, så i min värld slöts här en cirkel på något sätt.
Vi fortsatte vandringen förbi släktgårdar och svunna tider vävdes ihop med nutid och nutid med framtid i denna märkliga och magiska livsväv som vi alla lever i.
Vi kom förbi ännu en gård där min farmors morbror, Viktor, bodde med sin fru och deras fosterson
Vandringen gick mot sitt slut och vi slutade där vi började, på torpet som varit i släkten i många generationer, cirklar sluts och jag tror det är viktigt
