Djupcoaching för inre och yttre harmoni
Här beskriver jag den kraftfullaste modell som jag stött på i mitt liv för att på riktigt förstå våra olikheter som människor, våra olika sätt att tolka situationer, våra olika sätt att ge mening till det som händer och vilka frågor som jag kan ställa för att förstå mig själv och andra bättre
Vill du veta mer om Metamodellen?
Vill du lära dig ett verktyg för kritiskt tänkande?
Vill minimera missförstånd och skapa och hela relationer?
Kolla in denna film där jag och Jason Schneider pratar om Metamodellen …
Här kan du läsa mer om metamodellen i mina tidigare blogginlägg
Lycka till med att kommunicera klart och undvika missförstånd
Ni som följt mina blogginlägg vet att jag har skrivit om ditt och mitt unika sätt att tolka världen, vårt navigationsinstrument eller vår karta av verkligheten.
Jag har också skrivit om frågemodellen som togs fram av Richard Bandler och John Grinder på 70-talet när de studerade, iakttog och modellerade Virginia Satir (Familjeterapins moder) och Fritz Perls(Gestaltterapins fader) och deras sätt att ställa frågor, kommunicera och facilitera förändring hos människor.
Jag har skrivit om meta-modellen i följande blogginlägg
Jag har haft äran att den 29 maj intervjua Jason Schneider, grundare av Perception Academy och en av ledarna inom NeuroSemantics kring hans tankar om Metamodellen.
Det blev en 38 minuter lång diskussion som kommer att läggas i morgon kväll 17:30.
Här kommer en kort teaser av vad som komma skall 🙂
Att förvränga bilder, ljud och intryck är en stor del av vår förmåga som människor att tänka.
Våra sinnen kan inte ta in allt som finns i universum. Vi kan inte ta in allt som finns i det elektromagnitiska fält som omger vår jord, därför förvränger vi information runt omkring oss.
Vi förvränger ljud och ljus så att vi kan använda informationen. Att leva och tänka är att förvränga.
Vi har inget val, vi förvränger för att informationen ska passa in i vår tankevärld, passa in i vår karta av verkligheten, det är som om att vi har ett par förvrängar-glasögon på oss som förvränger informationen vi tar in.
Men hur ska vi ta reda på vad som är förvrängt? Eller snarare hur jag har förvrängt?
Jag kommer i detta blogginlägg att gå igenom 5 olika sätt som hjälper oss att upptäcka det som är förvrängt.
1 – Nominaliseringar – Värm upp och tina processer som fryst till is
Nominaliseringar refererar till ordet, “namn” (Nomine = namn på Latin). Vi människor klassificerar och namnger saker. Vi ger saker namn. Vi ger platser namn.
Vi ger även processer och aktiviteter namn och det kan ibland ställa till det för oss.
-När vi ger namn åt en process som exemplevis ditt och mitt sätt att relatera till varandra och säger …
– Vi har en “dålig relation”
Detta gör “relationen” svår att prata om eftersom vi med vårt språk talar om för oss själva och andra att den ÄR på ett visst sätt och när någonting ÄR så indikerar det att vi inte kan göra så mycket åt det, vi missar detaljerna när vi förvränger det vi egentligen GÖR till något som ÄR.
Vi har en dålig relation!
Vi har nu fryst in alla våra interaktioner, blickar, kroppsspråk, ordutbyten i etiketten “dålig relation”, vi har i ett nafs tagit bort all rörelse mellan oss.
Vi har skapat en statisk värld, en värld som upplevs som permanent och oföränderlig.
Istället för att i vårt inre se de rörliga bilder och filmer som en relation faktiskt består av har vi nu skapat en stillbild.
Hur värmer vi upp/tinar upp ordet relation? Hur gör vi stillbilden rörlig?
Här kommer några frågor du ställa till dig själv eller andra.
Andra exempel på Nominaliseringar
Det är inte bara ordet “relation” som är en “fryst” process, det finns massor av liknande namngivningar av saker som egentligen är en serie processer i ständig rörelse
Ställ frågor för att tina upp frysta processer
Exempelvis: Hur Beslutar du dig, hur gör du då? Hur motiverar du dig till någonting och hur motiverar du dig ifrån någonting? Hur frustrerar du dig? Hur kommunicerar du med vem på vilket sätt?
2 – Tankeläsning
Tankeläsning innebär att vi tror att vi vet vad som pågår inne i hjärnan hos en annan människa. Vi talar om andras inre värld som om vi kan läsa deras tankar, läsa deras känslor, värderingar, intentioner m.m.
MEN det kan vi faktiskt inte.
Bara att förstå vad man själv tänker är ju svårt nog 🙂
När vi pratar om en annan människas inre värld av tankar och känslor utan att faktiskt ha hört personen beskriva sina tankar och känslor, så är det per definition – tankeläsning.
Vissa personer är visserligen duktiga på att “läsa” eller kalibrera andra människor och deras ickeverbala signaler.
De människor som utvecklat denna kalibreringsfärdighet kan ibland tendera att över-kalibrera och gå i fällan att tankeläsa och tro på sin tankeläsning.
Låt säga att du har bott tillsammans med en person väldigt länge, då blir du naturligtvis van vid den andres tankemönster. Du får konstant träning i att kalibrera och “läsa” personen.
MEN, att kalibrera och att på riktigt tankeläsa är INTE samma sak.
Några tips på frågor att ställa dig om du vill undvika tankeläsning
3 – Orsak – Verkan (Kausalitet)
Vad är orsak och verkan? Orsak och verkan eller Kausalitet som är ett ord som används frekvent inom vetenskap och forskning för att beskriva orsakssamband, någonting, en orsak, ger en verkan eller effekt på något annat.
Ordet Kausalitet kommer från latinets causa, som betyder just “orsak”.
Ett klassiskt exempel på kausalitet är när Newton satt i godan ro under ett äppelträd. Han hörde ett äpple falla till marken och dunsen ledde honom in i tankebanan …
– … Hmm, vad är det som orsakar äpplet att falla till marken?
…. det måste finnas en förklaring till varför äpplet faller till marken, han kom fram till att orsaken måste vara en kraft av något slag, en kraft vi inte kan se … den allmänna gravitationslagen/tyngdlagen var född.
Vad har Kausalitet och Newton med vår vardag att göra?
Vi människor vill supergärna förstå varför saker och ting händer, vi vill förstå vad orsaken till vad en viss effekt är.
Vår starka önskan att förstå orsaken till saker är en kraft som har drivit människan framåt, utvecklat vetenskaper och fått oss att ta enorma kliv i utvecklingen av våra samhällen.
Baksidan av detta driv är att vi använder “orsaks-verkans-tänkandet” även om våra egna och andras tankar, känslor och beteenden. Detta skapar en förvrängning av verkligheten, som den uppmärksamme märker i fraser som:
Vi kommunicerar ofta i vardagen på detta förvrängda sätt, vi lägger orsaken till våra känslotillstånd utanför oss själva, vi tänker att det är andra som får oss att tänka, känna, säga och agera.
– Ja, men är det inte så då, kanske du säger?
Nej, det är egentligen galet att kommunicera på detta sätt, eftersom ingen egentligen kan tvinga dig att känna någonting överhuvudtaget, du gör det själv.
Eller har du några känsloknappar som jag kan gå fram och trycka på? Berätta var finns dina känsloknappar?
Nej, när vi tänker efter så är det faktiskt så att vi inte har några känsloknappar som folk kan trycka på.
Ingen få dig att känna någonting, det är snarare så att när någon gör någonting, då BESTÄMMER du dig för att bli arg, du BESTÄMMER dig för att bli ledsen, du BESTÄMMER dig för att bli glad.
Du och jag gör oss själva arga, rädda, ledsna och glada, genom våra sätt att tolka det som händer.
Funderingar kring mitt eget liv
Jag hade länge en tanke som sa:
– jag kan inte försörja mig på min musik, eftersom jag har barn och familj.
Omedvetet hade jag gett min familj “skulden”, de var orsaken till att jag inte kunde leva på musiken.
Nu när jag skriver detta inser jag att jag faktiskt har valt att tänka så och det är med en känsla av sorg i hjärtat jag inser att jag valt att tänka på det sättet.
Tänk om jag hade valt att istället tänka:
– Jag orsakar mitt liv, de val jag gör påverkar hur mitt liv gestaltar sig.
Tänk om jag slutat upp med att vara “offret” i min berättelse, slutat att vara “effekten” i en orsaksverkans kedja och istället tagit ansvar för mina livsdrömmar, vilken skillnad det hade blivit.
Hur tänker du som läser?
Är du orsaken i ditt liv eller lever du som om du är effekten av ett antal olika orsaker utanför dig själv?
Hur desarmerar jag en Orsak-Verkans fras?
Låt säga att någon säger så här till dig
– Den där minen du har nu gör mig arg!
Fråga då personen denna fråga …
4 – Komplex ekvivalens
Vi människor förvränger och fantiserar väldigt mycket, vi får för oss saker. Vi är som människor meningsskapare, vi skapar mening och betydelse kring det vi är med om och ibland är vi lite för snabba att koppla en mening till det som sker.
Vi skapar mening där det egentligen inte finns mening.
Vi har likställt två saker som inte hör ihop.
– Vad kan då vi människor likställa och koppla ihop, som egentligen inte hör ihop?
Här kommer några exempel …
Vårt mänskliga sökande efter mening och förklaring gör att vi hittar på en mening där det kanske inte finns en mening.
Du kanske någongång har ställt dig frågan …
– Vad menade hon med det där medelandet?
Men du frågar inte personen det rakt ut, du besvarar frågan själv i ditt inre …
Vips så har du kopplat en mening till det hon sa, du har likställt det hon sa med den mening du själv hittade på.
Reklam
Inom reklam är det vanligt att använda denna mänskliga mekanism. Vissa företag använder kopplingar och associationer som egentligen inte finns …
Eget exempel
När mitt bonusfamiljsliv var som mest intensivt, så tolkade jag min frus tonårsdotters snabba tempo i trappan efter maten som ett bevis på att hon inte gillar mig.
Jag gjorde likhetstecken mellan hur hon gick i trappan och hennes åsikt om mig.¨, fråga mig inte hur jag fick ihop logiken, men i min psyko-logik fick jag tyvärr ihop det 🙂
En fråga till dig som läser
Hur desarmerar jag en Komplex-likhet?
Om någon säger så här till dig …
– Du är sen igen, du gillar mig inte
Fråga då:
– På vilket sätt betyder min tidsplanering att jag inte gillar dig?
5 – Förutfattade meningar
En förutfattade mening är en betydelse som är fattad eller bestämd sedan tidigare av den som säger det. Jag bestämde denna mening eller betydelse för länge sedan och den är så “Själv”klar att den inte behöver nämnas. (Men den är inte Vi-klar, fattad av er båda.)
Här kommer några exempel på förutfattade meningar som kan smyga in i vardagligt prat, saker som förutsätts men inte sägs.
Det betyder att du är självisk … OCH att din far är självisk, men det är förutfattat i denna mening.
Jag har inte sagt att jag kommer delta på mötet nästa vecka, men det är förutfattat i denna mening och frågan handlar bara om jag kommer ta upp det där eller inte.
Jag har inte frågat om du vill träffa mig, det är förutfattat, nu handlar frågan endast om vi ska träffas idag eller på onsdag, men vad säger jag om jag inte vill träffa dig alls?
Jag var inte arg på mig själv innan jag fick frågan, men nu när du vävde in det på det här sättet så är jag faktiskt arg på mig själv.
Ska ni gå, nej vi ska inte gå ….tystnad, underförstått du ska gå.
Detta är hämtat från en film där domaren under en rättegång frågar den åtalade detta, jag tror att ni nu upptäcker den förutfattade meningen – att han slagit sin fru
Personen svarade på följande sätt …
– Jag slutade slå min fru i fia med knuff för ett antal år sedan
– Jag slutade slå min fru i monopol för ett år sedan
– Hon slår mig fortfarande i badminton.
Vilka förutfattade meningar kan du upptäcka under kommande vecka, skriv ned alla förutfattade meningar du upptäcker.
Sammanfattningsvis
Vi har i detta blogginlägg gått igenom hur vi människor förvränger det vi tar in och det vi kommunicerar ut i ord och meningar.
Lycka till med att upptäcka dina egna och dina medmänniskors förvrängningar i veckan och lycka till med att skapa en klar och tydlig kommunikation med dina medmänniskor.
Har du någon gång fått eller ställt följande frågor?
Vad har du dragit för slutsats? Kan du summera det hela i en mening? Kan du ge mig en överflygning? Kan du måla din vision med stora penseldrag?
Finns det någon universallösning? Visa mig en översikt …
Vi människor har en fantastisk förmåga att kategorisera och dela in saker, skapa modeller och generaliseringar. Vi gör detta för att förenkla, spara på vår energi och kunna prata om vår komplexa omvärld med varandra.
Din och min “karta av verkligheten” är en samling generaliseringar, en samling regler, principer och modeller som talar om för oss hur vi ska ta oss fram i världen, hur vi ska hantera olika situationer på bästa sätt.
Ja, visst, det är absolut bra att vi generaliserar, OM generaliseringarna är funktionella här och nu, funktionella för den specifika situation som du just nu befinner dig i.
Faran med alltför väl-intränade tankevanor och program inträffar NÄR vi överanvänder dem, när vi “glömmer” att uppdatera generaliseringarna och kanske “kör” ett relationsprogram med vår partner som vi skapade som 4 åring, eller ett konflikt-hanteringsprogram på jobbet med vår chef som vi skapade som 15-åring och vi rättfärdigar vårt sätt att agera genom att tänka och säga …
– Ta mig som jag är, det är så här jag ÄR … Så som jag tänker, känner, talar och agerar, det är den jag ÄR, jag KAN inte ändra på mig.
Förstå mig rätt nu, programmen/generaliseringarna du skapade som 4-åring var säkert superfunktionella DÅ, men att som 40-åring fortfarande använda programmet är ofta mindre funktionellt.
Eget exempel
För att ta ett exempel från mitt eget liv, Jag använde länge följande konflikt-hanteringsprogram i samspel med min fru …
Detta program var säkert funktionellt när jag var 4 år och när mina föräldrar bråkade, men som 40-åring med min fru var det mindre funktionellt.
Jag överanvände min gamla invanda strategi och den höll nästan på att kosta mig mitt äktenskap.
Jag lärde mig, tack och lov, alternativa strategier via terapi och coaching och kunde med tiden utöka mina alternativ att ”konflikta”, nu har jag lagt till följande strategi till min beteenderepertoar:
Vi alla har strategier som vi skapat och anammat under livets gång, vissa strategier är funktionella och andra mindre funktionella eller för att tala klarspråk vissa är helt värdelösa och när vi upptäcker dem kan vi skapa nya strategier.
Hur kan vi då upptäcka det vi eller våra medmänniskor generaliserat och ibland överanvänder?
Jag kommer i detta blogg-inlägg gå igenom 3 olika sätt för stt upptäcka det generaliserade.
1- Universiella kvantifierare
När du hör någon säga fraser som
Då vet du att nu pågår en generalisering, nu bevittnar du en över-generalisering.
Vissa personer är duktiga på att dra förhastade slutsatser, de gör en bedömning av en situation baserat på en enda händelse.
De kanske var i Stockholm på semester för 10 år sedan och i en butik var det en expedit som inte hälsade, då kan det hända att personen fattar ett beslut och säger ..,
Detta sätt att generalisera skapar ett polariserat sätt att tänka, vi skapar en värld av polaritet, svart eller vitt, antingen eller.
Tänk om vi istället kunde upptäcka den verkliga världen, den värld som är full av färger, komplexiteter, den värld som är systemisk och innehåller massor av parallella händelser, steg och nivåer.
Hur går vi då från en svartvit, allt eller inget-värld till en värld av färg och komplexitet?
Jo, utmana det generaliserade uttalandet, utmana det för att på så sätt upptäcka det som finns mellan det svarta och det vita.
Jag vill verkligen poängtera att när du frågar dessa frågor gör det med stor empati, för att på så sätt varsamt bjuda in den du pratar med till att upptäcka sin ”karta av verkligheten” och om de vill, uppdatera den.
Hjälp personen att uppdatera sin ”karta” genom att hitta motexempel till det generaliserade uttalandet.
När ni hittar ett riktigt passande motexempel till någonting som blivit över-generaliserat, exempelvis …
… då luckrar ni upp betydelseramen kring det som blivit över-generaliserat och när ramen kring påståendet luckras upp, förändras och byts ut så kan du märka det på den som varit övertygad om påståendet …
… du märker det genom att personen nu kan se förvånad, förbryllad och sökande ut, eftersom betydelseramen skiftat och en ny betydelseram sakta träder fram.
2 – Modala Operatörer
Modala operatörer skrev jag om i blogginlägg nummer 17 – Vilken värld väljer du att leva i?
Lever du in värld där du tar dig an uppgifter i livet som om de vore en:
läs mer om detta språkmönster i blogginlägg nummer 17- Vilken värld väljer du att leva i?
3 – Ospecificerad talare, vem har skapat kartan?
Lost performatives, som detta språkmönster heter på Engelska, handlar om generaliserade uttryck om världen vi lever i, om folk, om livet m.m.
Dessa uttryck är ofta klara och uttalade övertygelser som verkar sanna, men där den som skapat övertygelsen är bortrationaliserad, vi vet inte vem som står bakom uttrycket/övertygelsen.
Dessa språkmönster fyller en funktion i våra liv då de fungerar som:
MEN, vem skapade dessa regler och principer? Det är lätt att glömma att NÅGON faktiskt har skapat dessa regler någongång.
Vi hanterar ofta dessa Lost Performatives som om de vore odiskutabel FAKTA, som inte går att ifrågasätta.
När vi kategoriserar någonting som odiskutabelt, så tenderar vi att inte ens misstänka att det kan vara på ett annat sätt, eftersom vi VET att det är så som någon säger, det är ju självklart.
Desto mer vi studerar ett ämne, ju mer forskning och exempel vi tar del av, ju mer formar och cementerar vi vår förståelse och våra övertygelser.
När du är väldigt intresserad av ett ämne och omger dig av likasinnade så är det väldigt lätt att köpa uttalanden som om de vore sanning, det är ofta lättare för någon utanför kunskapsfältet att ifrågasätta allmängiltiga påståenden som anses vara “sanning”.
Vad kan vi göra för att vara vaksamma på och utmana dessa Lost Performatives?
Tänk dig att du skapar dig en ny lins/glasögon, en ny förståelseram, en ram som du filtrerar det du är med om och tänker med, den nya ramen kan exempelvis vara:
Lever du med denna ram kommer du mer frekvent ställa dig själv frågor som:
Vill du göra det lite enklare för dig, ha denna frågan ringande i dina öron:
Enligt vem???
Jag vill utmana dig att kommande vecka lyssna efter och upptäcka generaliseringar, regler och principer … upptäck dem hos dig själv och andra, skriv ned dem och om du vill provfråga och undersök dem med frågorna ovan
Du kanske upptäcker generalinseringar som …
Lycka till med att specificera det generaliserade
Nu ska vi zooma in på NLPs första modell, en modell som underlättar förståelsen för ditt och mitt unika sätt att tänka.
Det är en modell vi kan använda för att utforska, förstå och utöka informationen och flexibiliteten i din och min karta av verkligheten.
Modellen är ”över” din och min ”karta av verkligheten” därav namnet, Metamodellen. (Meta betyder Över på Grekiska)
NLP (Neuro Lingvistisk Programmering) växte fram dynamiskt genom att några inspirerade eldsjälar i början av 70-talet studerade tre framgångsrika terapeuter vid namn Fritz Perls, Virginia Satir och Milton Erickson.
De var nyfikna på hur de tre teraputerna kunde kommunicera med klienter på ett sådant sätt så att deras liv kraftfullt förändrades till det bättre.
Resultatet av deras arbete blev Metamodellen.
Som jag beskrev i blogginlägg nr 13 menar vi inom NLP att vi har tre filter som vi använder för att sortera ut vår verklighet
1. Utelämna, 2. Generalisera och 3. Förvränga och vi ska under de kommande tre blogginläggen fokusera på ett filter i taget och respektive filters underkategorier.
Utelämna
Det första filtret vi människor använder för att sortera ut vår verklighet är utlämning. Vi utelämnar viss information och fokuserar på annan.
Tänk dig en elektriker som kommer in i ett hus för första gången, hon kommer alltid att fokusera på eldragningarna och utelämna blommorna, medans en florist alltid kommer fokusera på vilka blommor som finns i rummet och utelämna eldragningarna.
För dig som nu var uppmärksam så gjorde jag just nu en generalisering, som är det tredje filtret som vi kommer fokusera på i näst-nästa blogginlägg.
Men hur ska du och jag upptäcka vad vi och andra utelämnar och fokuserar på?
Här kommer några tips för att upptäcka utelämningar när vi kommunicerar, interagerar, coachar, säljer eller agerar i familjen med våra nära och kära.
1 – Enkel utlämning
I varje mening vi uttalar finns det någon form av utelämning, och en enkel utelämning kan exempelvis vara …
Nästan alla människor upptäcker denna utelämning och ställer per automatik några klargörande frågor. Klargörande frågor, som hjälper personen att tydliggöra och koppla ihop det som blivit okopplat i konversationen.
Nu får vi kanske reda på att det är grannen som skrämmer personen …
Vi har fått lite mer insikt i vad personen menar, men vad betyder egentligen ordet “skrämmer”?
2 – Ospecificerade referenser – (Verb och Substantiv)
Vi har nu upptäckt att personen är rädd för grannen, vi har nu viss insikt i vem som skrämmer vem, men vi vet inte vad skrämmer betyder.
Vi har ingen tydlig bild av vad som faktiskt händer ännu, oerhört mycket information är fortfarande utelämnad och det finns en stor missförståndsrisk.
Om vi godtar denna informationsmängd och inte “orkar” fråga och klargöra, då kommer vi per automatik fylla i luckorna med vår egen fantasi och våra egna referenser och på så sätt skapa ett missförstånd.
Så hur tar vi reda på vad ordet skrämmer faktiskt betyder för personen? Genom att fråga såklart 🙂
Nu utforskar vi verbet, de saker som grannen faktiskt gör som tidigare varit höljt i dunkel, nu specificerar vi detta för oss själva och för personen som pratar.
3 – Utelämnad jämförelse
Han skrämmer mig mycket mer, han är mycket bättre på att skrämmas, Hon är såå mycket bättre …
Du känner säkert igen denna typ av meningar då vi jämför och säger att någonting är mycket bättre nu/sämre nu.
Meningarna innehåller en jämförelse, men vad som jämförs är utelämnat.
Grannen är mycket läskigare …
Tänk om Pricerunner.se skulle informera att den här är billigare, men utelämna vad de jämför med.
Den här stereon är mycket billigare …
Sammanfattningsvis utelämnar vi information när vi kommunicerar med varandra och vi fyller i med egen information för att skapa oss en förståelse.
Jag vill utmana dig att kommande vecka lyssna efter det utelämnade, lyssna efter det som finns mellan raderna och ställ en fråga till dig själv då och då:
– enligt vem?
Om svaret är enligt dig själv, fråga då efter mer information
Lycka till😊👍🏻
Nu har vi kommit fram till ytterligare en intressant tankestil som handlar om hur vi använder vårt språk och hur våra ordval formar vilken typ av värld lever i, eller snarare väljer att leva i.
Några frågor att fundera kring
Hur upplever du ditt arbete? Hur upplever du träning? Hur upplever du att äta? Hur pratar du om ditt arbete, som en nödvändighet, ett måste eller som någonting du väljer att lägga din tid och energi på? Hur tänker och pratar du om olika projekt som du har på gång? Är projekten möjliga eller omöjliga att genomföra?
Att leva i en värld av nödvändighet
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån nödvändighet?
Du lever förmodligen i en värld full av regler, måsten och borden. Du tycker det är nödvändigt att följa de regler som sätts upp, du måste följa de regler som sätts upp.
När du lever ditt liv som om det vore en nödvändighet så använder du troligen fraser som
Du lever troligen ditt liv som om det är en mängd rutiner som måste genomföras och du har inget annat val än att utföra alla rutiner. Du känner att du är fast i ditt liv och att detta är den lott du har fått.
Eget exempel
För 17 år sedan blev en del av min Bonusfamilj, det började fantastiskt, det var härligt att vara en stor familj, men ganska snart triggades känslor av utanförskap igång hos mig.
Jag tolkade vissa situationer som om jag inte var en önskad del i familjen. och när jag valde att tolka situationer på detta vis fick jag ett begär av att “styra upp”, skapa regler för att känna en trygghet.
Jag ville från tid till annan skapa regler och ställa krav, troligen för att lugna ned mitt inre och skapa yttre ordning.
Jag försökte skapa en värld av regler, krav och måsten, men det gick inget vidare eftersom min familj inte ville leva enligt mina regler och måsten.
Att leva i en värld av omöjlighet
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån omöjlighet?
Du lever förmodligen i en värld full av begränsningar. Du kanske till och med lever i en värld full av förbud. Det där är inte tillåtet, det där är omöjligt, du kan inte.
Eget exempel
Jag har en bekant som tänker många omöjlighets-tankar, han har valt att leva i en värld av omöjlighet. Denna person tänker inte bara i omöjlighet han ser dessutom glaset som halvtomt, så han lever i en pessimistisk värld av omöjlighet.
Nyligen ville personen att han och hans grannar skulle demonstrera mot en väg som skulle byggas i det område där han bor. Han gick omkring i grannskapet och försökte få folks påskrifter för att sätta stopp för bygget, men efter en timmes “omöjligt” arbete med detta, gav personen upp och suckade
– Det är som vanligt ingen som bryr sig, det är omöjligt att engagera folk för någonting överhuvudtaget.
Omöjlighet/Förbud inom Transaktionsanalys
Detta är ett utvik som egentligen inte hör till den tankestil jag skriver om, men jag tycker att Mary och Bob Gouldings förbud adderar värde till texten.
Ordet omöjlighet tycker jag indikerar att vi kanske har interna förbud.
Inom Transaktionsanalys(TA) hävdar man att det finns 12 primära förbud, som skapar en känsla av omöjlighet och begränsning.
Förbuden “installeras” i tidig barndom i ordlös ålder. Förbuden talar om vad du som barn INTE får göra och hänger sedan ofta med som diffusa känslor upp i vuxen ålder.
När du i vuxen ålder agerar emot dina inre förbud så kommer du att känna dem i kroppen, kanske i form av ytlig andning, spänningar och snabbare hjärtrytm.
Mary och Bob Gouldings 12 förbud (läs mer om dem på Stefan Sandströms Blogg):
Att leva i en väld av önskan
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån önskan?
Du lever förmodligen i en värld där du längtar och önskar dig saker. Du vill ha massor av saker, tänk om du kunde få det eller det, wow?
Du som lever i en värld av önskan kommer troligen agera som en visionär, Du vet tydligt vad du vill och vad du önskar i livet. Du blir motiverad av dina visioner och har förmodligen ett tydligt varför som driver dig i vardagen.
Drömmar, målbilder och önskningar är vanliga i ditt liv. Blir du för orealistisk i dina önskningar så kan det leda till att du blir besviken och frustrerad eftersom det inte blir som du önskar.
Eget exempel
Jag minns när jag och min bästa kompis var i 16 års åldern, vi var hopplösa drömmare.
Vi drömde om att få varsin tjej, vi tittade frekvent i skolkatalogen och drömde oss bort till en annan värld, till en värld där vi var skolans populäraste killar.
Vi släckte ned lamporna mitt rum och satte på Scorpions – “Still lovin you” på stereon och drömde oss bort. Vi drömde att vi dansade tryckare med den tjej som vi för närvarande var mest kär i.
Vi levde i en värld av önskningar och kanske även en värld av omöjlighet. Hur skulle jag kunna träffa en tjej?.
Att leva i en värld av möjlighet
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån möjlighet?
Du lever förmodligen i en värld full av möjligheter där du tänker att du klarar av det mesta, hur svårt kan det vara? Allt är ju möjligt.
Du har en sann optimistisk inställning till livet, jag kan, jag skulle kunna, jag har massor av möjliga alternativ.
Du gör förmodligen det du vill och letar ständigt nya möjligheter för att utvecklas.
Eget exempel
När jag var 25 år så hade jag ett band som hette SoulSpirit och vi var under en period heta. Jag skrev alla låtar och spelade gitarr och vi hade många spelningar på söder i Stockholm. Jag hade en stark känsla av att allting är möjligt, det är bara en tidsfråga innan vi kommer att bli kända och leva på vår musik.
Jag hade denna känsla under en kort, men härlig period. Det kändes som om allting gick vår väg och det var en härlig värld att leva i.
Att leva i en värld av valmöjlighet
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån val?
Du lever förmodligen i en värld där du väljer och beslutar. Du pratar i termer av att du har valt att leva på ditt sätt och du kan välja att leva på ett annat sätt om du vill.
Du känner att du har möjlighet att välja och följa din intention och göra det du vill.
Eget exempel
När jag gick min första NLP utbildning 2014 så öppnades dörren till en värld av val.
Jag lärde jag mig vikten av att sätta mål och ladda dem med mening och intention. Jag lärde mig att ensam är INTE stark, utan att jag behöver och vill ha coaching, stöttning och en ansvarspartner.
Jag lärde mig att agera och göra det som krävs för att ta mig dit jag vill.
En värld av val är inte alltid lätt att leva i, men det är en värld där du leder dig själv och väljer att inte vara ett offer för omständigheterna utan istället ta ansvar, äga dina tankar, känslor, tal och beteenden och välja vad du lägger din tid på.
Vilken värld lever du i och vilken vill du leva i?
Nu har vi kommit till en intressant del av vår karta av verkligheten, våra filter.
Vi tar in information via våra sinnen och redan där sker en förvrängning av verkligheten, våra sinnen har sina begränsningar vilket innebär att vi inte kan ta in allting som finns i verkligheten, vi är inte fysiskt kapabla till det.
Våra sinnen filtrerar alltså ut viss frekvens av data till oss och sedan hjälper vår kultur och våra medier oss att ytterligare sålla ut vilken information som vi får tillgång till.
Utöver våra sinnen, kultur och media har vi framförallt våra egna unika och inlärda filter. Jag har under de senaste sju blogginläggen beskrivit hur vi från födseln fyller vår karta av verkligheten med innehåll.
Vi fyller våra kartor bland annat med hjälp av våra familjeträd, förebilder och våra egna minnen och denna information hjäper oss att filtrera ut och fokusera på det som är viktigt för just oss.
Okey vi filtrerar ut vår information från vår omgivning, men hur?
Vi tänker oss inom Neurosemantik att vi filtrerar ut vår verklighet på först och främst på 3 olika sätt:
Jag brukar tänka att det är som att vi människor går omkring med olika och helt unika glasögon. Dessa glasögon filtrerar ut vårt unika och inlärda perspektiv av världen. Trots att vi har ett helt unikt perspektiv så är det oerhört lätt att tänka att saker och ting är ju självklart, att det är sunt förnuft, när vi egentligen filtrerar ut våra helt unika världar och det som är självklart för dig är inte alls självklart för mig.
Detta leder till att vi faktiskt behöver vara nyfikna på varandra, nyfikna på andras sätt att filtrera ut sin verklighet. Vad såg, hörde och kände du där och då?
Vad filtrerade jag ut som 17 åring?
Jag minns när jag var 17 år och mina största intressen i livet var, tjejer och KISS (Rockbandet för er som kanske undrade :-)).
KISS hade inte varit i Sverige sedan 1984 och jag som blivit ett fan strax efter deras konsert i Stockholm 1984, hade ännu inte sett dem. Jag hade knappt sett rörliga bilder förrän nu 1987 när Videon “KISS Exposed” hade kommit och i och med det var jag i sjunde himlen, rörliga bilder på KISS i smink, wow!
… men när skulle de komma tillbaka till Sverige igen, när skulle jag få se dem på riktigt? Längtan var oerhörd
De glasögon som jag som 17-åring hade på mig för det mesta var mina KISS glasögon, jag och min tremänning delade detta fanatiska intresse och vi vandrade ofta runt i obskyra skivbutiker i Stockholm och fokuserade endast på bokstaven K och där letade vi bootlegs, USA-pressar, udda singlar och specialutgåvor och vi längtade …. till den dagen när vi skulle få se våra idoler live, men när kommer de?
Detta fanatiska intresse gjorde att jag filtrerade ut de flesta nyheter i tidningar och medier som handlade om KISS. Jag förvrängde även ord som liknade KISS, exempelvis så fick denna logga (Kungliga Svenska Segel Sällskapet) mig att fullständigt gå i taket och pulsen rusade …
… det stod nästan KISS, wow jag var i sjunde himlen och längtade ännu mer tills jag skulle få se bandet live, se deras logga blinka, höra musiken som var soundtracket till mitt liv, känna stämningen på en konsert, känna doften av rök … men när? De kommer ju aldrig till Sverige tänkte jag, när ska jag få se en konsert?
För mig var musik = KISS, jag lyssnade inte på någonting annat. Musik hade jag generaliserat till KISS
Vad fokuserar du på i ditt liv?
Vad har du fantiserat, förvrängt, förstorat, förminskat i ditt liv?
Vilka förenklingar och generaliseringar bär du på?
I några av de kommande blogginläggen kommer jag att fokusera på tankestilar som är en fördjupning av och detaljerande av våra filter ….
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.