Author: Hela Relationer

Nu har vi kommit fram till nästa komponent i din och min karta av verkligheten, Övertygelse.

Vi börjar med frågan, vad är en tanke?

Det slog mig när jag skrev rubriken, hur ska jag svara på den frågan? Vad är en tanke? Jag provskriver lite här nu … kan det var så här att …?

– En tankes beståndsdelar är bilder, ljud, känslor, lukt och smak som jag kommenterar och färgar med ord och betydelser?

– Tankar är ständiga processer som pågår i din och min hjärna?

– En tanke är ett minne, en tolkning av något du är med om och en förståelse av någonting?

Hur skulle du som läser definiera en tanke?

Vad är en övertygelse då, det är väl också en tanke?

Enligt Svenska akademiens ordbok är en övertygelse en tanke eller idé som “vi kan hålla för absolut säkert”. En synonym är förvissning.

Det är alltså en ide eller tanke som du och jag håller för absolut säkert, någonting som vi är helt förvissade om. Vi är kort och gott övertygade om att idén, tanken vi har är sann.

En övertygelse är i princip: vi VET att det är så som vi tänker.

Från tanke till övertygelse?

En övertygelse finns inte i våra huvuden när vi föds, utan snarare är det någon form av process som börjar med en tanke, som sedan på något sätt transformeras till en övertygelse?

Hur blir en vanlig enkel ide och tanke en övertygelse?

Denna fråga har jag funderat på nu ett tag och jag tror att det har någonting med bekräftelse och mening att göra.

När jag får bekräftat från andra människor i min närhet att jag har “tänkt rätt”, så stärks ofta min tanke och påbörjar transformationen till en övertygelse.

Ju mer bekräftelse jag får från andra kring min tanke, ju mer bevis i tidningar, tv och sociala medier jag får för att jag “tänkt rätt” desto mer stärks min tanke för att kanske så småningom bli en förstärkt tanke, en övertygelse.

Här kan det vara värt att se upp med vår mänskliga tendens att konfirmera det vi redan tror på och omedvetet söka endast information som stärker det vi redan tror på och sila bort det som vi inte tror på, därför är sunt tvivel bra, håller din tanke för tvivel finns det säkert något där att tro på, att vara övertygad om.

Hur många gånger behöver en av mina tankar bekräftas innan jag gör det till en övertygelse? Räcker det med en gång? Två gånger, Tre gånger?

Det är så klart individuellt hur många gånger just jag behöver få min tanke bekräftad innan jag bildat en övertygelse. (Mer om detta kommer jag skriva om längre fram när jag går igenom tankestilar och framförallt tankestil nr 34 som Michael l Hall skriver om i boken “Figuring out people” )

En tanke kan också sakta men säkert bli en övertygelse ju mer mening och betydelse jag kopplar till tanken.

Detta ser vi inom exempelvis religioner, som i sin grund innehåller tankar som bekräftats av många människor under en lång tid och laddats med mycket mening, betydelse och kanske även bevis.

Bekräftelse och Konfirmation

När jag slår upp ordet bekräftelse i SAOB så finns många kopplingar till ordet Konfirmera. Att bilda en övertygelse har alltså någonting med att konfirmera att göra. Om vi konfirmerar en tanke eller bekräftar en tanke så blir vi till slut övertygade om att tanken stämmer.

Ordet konfirmation för mina tankar till Svenska kyrkan och den undervisning som många 15-åringar går igenom, vissa gör det för att konfirmera eller de-konfirmera sitt barndop andra för att få presenter och åka på läger.

Svenska kyrkans grundtanke med konfirmationen är att jag ska få möjlighet att bekräfta och konfirmera mitt barndop och allt vad det står för, därför går vi i konfirmationsundervisning och lär oss den tankestruktur och de förklaringsmodeller som står i Bibeln.

Kanske kommer jag fram till att jag håller med om det som står i Bibeln, jag tycker mig ha fått bevis för att detta stämmer och då konfirmerar jag mitt barndop. Jag har nu konfirmerat tankarna jag lärde mig till en övertygelse.

De kan också vara så att efter att jag lärt mig saker under konfirmationstiden, faktiskt tvivlar på sanningshalten och väljer att inte konfirmera tankarna i Bibeln till övertygelser.

Du väljer själv, det är det fina tycker jag.

Vad kan övertygelser leda till?

En övertygelse påverkar starkt vad vi fokuserar på, vilken information som vi silar ut från all tillgänglig information, en övertygelse styr våra bekräftelse bias, våra förutfattade meningar och de kan begränsa vår värld.

Våra övertygelser styr våra beslut som styr våra handlingar och då också våra resultat

De kan också leda till fokus, handling och ett starkt driv mot ett mål.

Övertygelser och Tvivel

Om jag har en övertygelse som jag vill testa om den verkligen stämmer, hur kan jag göra då?

Mitt svar är att – Tvivla … är det verkligen så som jag tänker?

Finns det motbevis?

Testa i tanken om det kan vara precis tvärtom mot vad du är övertygad om, kan det vara så?

Håller din tanke för tvivel, då tror jag att övertygelsen är något att ha kvar, annars tvivla skiten ur den.

Tack för att jag fick provprata och hoppas du snälltolkat det jag skrivit 🙂 … eller förresten du får ju tolka det precis som du vill 🙂

Jag avslutar med en fråga, vad är du övertygad om?

Nu har vi kommit fram till en till komponent i din och min karta av verkligheten, “beslut”. Jag tänkte i detta inlägg fokusera på begränsande beslut som du och jag fattat någon gång i livet och hur vi kan om-besluta.

Vad är ett begränsande beslut?

Jag tänkte ta ett exempel från mitt eget liv …

När jag var liten och hörde mina föräldrar bråka så smög jag iväg och gömde mig i min säng och väntade på att bråket skulle gå över. De bråkade intensivt tills någon av dem började skratta … och när jag hörde skratt från övervåningen så förstod jag att bråket var över och jag kunde komma fram igen.

Jag förstod inte hur de löste sina bråk, bara att de löste sina bråk. När någon av dem skrattade så var bråket över. Detta gjorde att jag lärde mig att lösa bråk med ett skratt och inte att prata ut efter ett bråk.

Jag fattade ett begränsande beslut att jag kan inte prata ut efter ett bråk.

Detta beslut har ibland ställt till det för mig, speciellt när jag som ung-vuxen försökte lösa bråk genom att börja skratta, det föll inte alltid i god jord hos motparten.

Jag hade lärt mig att undvika bråk genom att dra mig undan och lägga mig i min säng, men den strategin löste inte heller bråket, snarare tvärtom.

Jag hade i tidig ålder fattat mitt begränsande beslut, att jag kan inte prata ut efter ett bråk, men det var utanför mitt medvetande. Beslutet var så djupt inbäddat i min karta av verkligheten, så djupt inbäddat att jag inte ens visste om beslutet.

Hur ska jag förändra något som jag inte är medveten om?

Steg ett är naturligtvis att bli medveten om att jag har ett begränsande beslut och i mitt fall så blev jag varse om det under en kurs 2015 som handlade om omformuleringar och omtolkningar av gamla beslut.

Jag blev tillfrågad om jag ville vara delaktig i en demonstration av en övning för att omtolka gamla beslut och i denna övning fick jag möjlighet att mentalt ta mig tillbaka till den tid och den situation när den yngre versionen av mig själv fattade detta begränsande beslut.

När jag väl guidats tillbaka till den där händelsen i min barndom, fick jag med mina nuvarande tanke och känsloresurser omtolka händelsen, titta på händelsen ur olika perspektiv, ge mitt yngre jag de resurser jag behövde där och då och på så sätt kunde jag fatta ett nytt beslut, ett klokare beslut att jag kan och vill prata med människor oavsett situation.

När beslutet var fattat guidades jag tillbaka till här och nu och fick stanna upp vid nyckelhändelser för att med mitt nya beslut uppleva hur även de minnena omkodades i ljuset av mitt nya beslut.

Om du läste mitt förra inlägg om hur våra minnen konsolideras och re-konsolideras förstår du säkert hur effektiv denna metod är för att omformulera tidigare beslut och på så sätt uppdatera ditt navigationsinstrument, din karta av verkligheten så att den gynnar dig här och nu.

Vilka begränsande beslut tror du att du går omkring med?

Om du vill forska vidare i din egen karta av verkligheten boka gärna en första gratis session med mig där vi under 45 minuter resonerar kring ditt nuläge och vad du vill framöver.

Vilka starka minnen har du? Vad är ett minne? Vilka skulle vi vara utan våra minnen? Vad är våra minnen till för och går de att förändra eller påverka?

Nu har jag i min blogg-serie om “kartan av verkligheten” kommit fram till kartsymbolen, “minnen” och deras påverkan på hur vi filtrerar ut och tolkar vår omvärld.

Varför har vi minnen?

Minnets yttersta funktion verkar vara att guida oss i vår vardag. Vi sparar på episoder för att kunna förutspå framtiden och på så sätt öka chansen att överleva, leva och frodas.

Från det vi föds lär vi oss en massa saker varje dag när vi tar emot information via våra sinnen. Dessa sinnesintryck omvandlas till nervimpulser i hjärnan och vissa av dessa lagras och konsolideras i långtidsminnet, medans andra saker försvinner nästan direkt.

De saker som stannar kvar har vi ofta kopplat mera känsla till, dessa minnen använder vi som guidelines, som kartsymboler för att navigera i världen.

Förändras våra minnen?

Tänk om det är så att våra minnen är fasta och oföränderliga , tänk om de är som Youtube-klipp, kan det vara så?

Nej, det är faktiskt så att varje gång som vi återkallar ett minne till medvetenhet så blir minnet förändringsbart, synapserna och kopplingarna mjukas upp och blir mottagliga för förändring och varje gång som minnet återkallas så läggs ny information till eller dras ifrån oavsett om vi vill det eller ej.

Minnet re-konsolideras, dvs det tas upp till medvetenhet och konsolideras igen i långtidsminnet med den nya informationen.

Daphna Shohamy – Minnesforskare & Professor i psykologi vid Columbiauniversitetet

Många tror att ett minne är som en repris av vad som faktiskt hände, men egentligen är ett minne fullt av hål, villfarelser och rekonstruktioner och det förändras konstant.

Det kan kännas som att ett minne är en faktisk repris av vad som hände, men i verkligheten är det så att varje gång när vi återkallar ett minne så mjukar vi upp minnet och gör det på så sätt möjligt att förändra på ena eller andra sättet.

När vi återkallar ett minne så influeras minnet delvis av vad som hände då och delvis av vad som händer just nu i den aktuella stunden.

Minnen och fantasier

Hippcampus har en funktion i vår hjärna som handlar om att hjälpa oss minnas saker från det förflutna och en annan funktion som hjälper oss också att fantisera vad som kan hända i framtiden.

Ur hjärnans perspektiv är det ingen skillnad på något som faktiskt har hänt och något som kan hända i framtiden.

Enligt Daphna Shohamy så har våra minnen egentligen ingenting med vårt förflutna att göra utan de är hjärnans verktyg för att svara på frågan – vad ska jag göra nu?

Så istället för att se minnen som repriser av episoder i vårt liv så kan vi se på minnet som ett verktyg för framtiden, som en viktig del i det flexibla system som bildar din karta av verkligheten.

Våra minne behöver alltså inte vara en perfekt återgivning av vad som egentligen hände, snarare är det bra att minnet förändras och uppdateras, det är ett av sätten som din karta av verkligheten uppdateras.

Kan jag ta aktiv kontroll över denna justering av minnen?

Absolut kan du det, helst med hjälp av en coach. Det vi gör då är inte att förändra minnen totalt, utan snarare ladda ur vissa minnen från starka emotioner, addera perspektiv till vissa minnen och justera hur du tolkar minnet dvs vilka betydelser som du kopplat till minnet.

Om du aktivt vill förändra och påverka dina drivande minnen så att de gynnar dig i ditt liv här och nu, vill jag rekommendera dig att ta kontakt med mig och boka upp några coaching-sessioner.

Vilka minnen återkommer du till ofta i ditt liv och vilka vill du uppdatera så att de gynnar dig bättre i ditt liv?

I min blogginläggs-serie om ”Kartan av verkligheten”, har jag nu kommit fram till kartsymbolen, Värderingar.

Vad är värderingar egentligen? Är det någonting överhuvudtaget? 

– Kan du och jag plocka upp en värdering i handen och titta på den?

Nej, såklart kan vi inte plocka upp en värdering i handen. Värderingar är inte saker utan snarare någonting vi gör, vi värderar tankar, känslor och beteenden.

Men hur värderar vi tankar, känslor och beteenden? När värdesatte jag det som idag är viktigt och påverkar mina beteenden och mina tolkningar av beteenden?

Frågorna har blivit många när jag har funderat kring vad värderingar är och kanske snarare hur vi gör våra värderingar.

Antikrundan, kan Knut Knutson ge oss några ledtrådar?

– Antikrundan, var har det med värderingar att göra, kanske du undrar?

Om du har tittat på SVTs Antikrundan så har du säkert sett när Knut Knutsson och hans kollegor går runt bland antikviteter och just värderar.

De värderar en möbel, en spegel eller någon annan gammal antikvitet, vissa saker ger de ett högt värde och andra ett lägre värde.

Att värdera i Antikrundans värld är att bedöma antikviteters monetära värde, baserat på omvärldens och marknadens aktuella värderings-kriterier(efterfrågan, ålder, skick, etc).

Min inre Knut Knutson

Tänk om vi alla går omkring med en inre Knut Knutsson i våra huvuden. En figur eller funktion som funnits med oss sedan vi föddes, en som iakttagit omvärlden och analyserat vilka tankar, känslor och beteenden som verkar vara efterfrågade och högt värderade enligt våra viktiga vuxna. 

Jag tror att vi, baserat på vad vår omgivning tyckt, tänkt och värderat, från ordlös ålder värderat vilka beteenden, attityder, tankar och känslor som är ok och vilka som inte är ok. 

jag tror att dessa värderingsbedömningar sedan blivit en inre vana och en djupt liggande nästan omedveten del av vår kompass och karta av verkligheten.

Men hur upptäcker jag mina värderingar och går det att omvärdera dem?

Jag tror mina djupast liggande värderingar kan skymta förbi i mina attityder och beteenden. Jag tror samtidigt inte att de är helt enkla att upptäcka. Jag tror att de har en förmåga att verka i det fördolda bakom välputsade fasader och intränade manér, så det krävs lite detektivarbete att upptäcka eller avtäcka dem.

Upptäcka/avtäcka värderingar

När jag för några år sedan läste Niklas Davers bok, ”Ditt bästa jag, oftare”, hittade jag en övning som handlar om att upptäcka sina värderingar och den vill jag dela med mig av här.

Denna övning tydliggör vilka värderingar som du vill uppleva oftare och vilka du vill undvika att uppleva.

Du kommer i denna övning också att få möjlighet att plocka fram din inre Knut Knutsson igen och fundera på vad du vill värdera/omvärdera framöver i ditt liv.

Dina Viktigaste Värderingar du vill UPPLEVA (+)

1. Skapa en bruttolista med dina viktigaste värderingar och emotionella tillstånd som du vill UPPLEVA (Var kreativ och skriv utan att recensera dig, låt pennan gå)
2. Utifrån din bruttolista prioritera fram din Topp-5 lista
3. Skriv ned vad dina Topp-5 uppleva-värderingar betyder för dig

Dina Viktigaste värderingar du vill UNDVIKA (-)

1. Skapa en bruttolista med dina viktigaste värderingar och emotionella tillstånd som du vill UNDVIKA (Var kreativ och skriv utan att recensera dig, låt pennan gå)
2. Utifrån din bruttolista prioritera din Topp-5 lista
3. Skriv ned vad dina Topp-5 undvika-värderingar betyder för dig

Hur omvandlar jag mina värderingar till beteenden och hur plockar jag fram min inre Knut?

1. Börja med de olika + och – värderingarna och skriv ned vad som måste hända för att du ska uppleva/undvika värderingarna
2. Fundera vidare på vilka + och – konsekvenser varje värdering kan få för dig
3. Eftersom du faktiskt har gjort dina olika värderingar, så kan du ju nu plocka fram din Knut Knutsson och börja fundera på vilka värderingar du vill göra framöver i ditt liv? 

Om jag inte får kontakt med min inre Knut, kan jag börja med beteenden då?

En tanke som dykt upp under mitt arbete med detta inlägg om värderingar är:

– Kan jag börja med beteenden för att bygga nya värderingar?

Vad skulle exempelvis hända om du och jag startade ett soppkök idag och gav soppa till Stockholms alla uteliggare under 1 års tid?

Hur skulle de nya beteenden, dialoger och perspektiv som vi skulle möta, påverka våra värderingar?

Vad tror du?

Har någon sagt till dig att, nu låter du precis som din pappa? Eller, nu har du precis samma sorts kroppsspråk som din mamma?

Jag har många gånger fått höra att jag är väldigt lik min mamma och jag har blivit väldigt irriterad och känt att du har ingen aning om vem jag är, jag har tidigare inte velat kännas vid detta.

Numera är jag dock benägen att hålla med, jag är lik min kära mor. Hon älskade att läsa böcker om personlig utveckling, hon älskade att gå kurser i personlig utveckling och hon hade ett hett temperament som hon inte alltid kunde tygla.

Jag tycker också det känns värmande att ha med mig min mor, hennes åsikter, stöttande ord och kärlek var jag än är

Ni som känner mig vet att jag också älskar att läsa böcker om personlig utveckling, gå kurser i personlig utveckling och har ett hett temperament när saker och ting inte riktigt går som jag vill.

Vi hittar denna arv och miljömix våra i ordspråk och citat som exempelvis:

– Äpplet faller inte långt ifrån trädet

– Sådan far sådan son

– Bästa sättet att uppfostra barn är att skaffa dem goda föräldrar

– Barn föraktar sina föräldrar tills de själva fyller fyrtio. Då blir de plötsligt likadana som sina föräldrar. På så sätt bevaras systemet – Quentin Crewe

– Barn är otroligt goda imitatörer. Hur hårt man än sliter för att lära dem ett fint sätt uppför sig de ändå precis som sina föräldrar – Lis Byrdal

Små äppelkart som fallit ned

Jag och min fru var ute på en promenad i det fantastiska Hälsingland. När vi gick där i min släktskog och pratade, kom jag på mig själv med att, varenda gång vi korsade bäcken, säga att nu korsar bäcken för första, andra, tredje gången osv.

Det slog mig sedan när vi kom hem att detta gör min far och gjorde min farfar och troligen även hans far.

Att berätta att vi korsar bäcken är ett harmlöst litet äppelkart till släktdrag som jag gör utan att tänka efter.

Jag har många tankar, känslor, fraser, ord och ämnen som jag kan härleda direkt till mina föräldrar och släktingar.

Exempel på olika sorts äpplen som fallit ned i mig

– Risk och Katastrofäpplet: Min Far är en aktiv och fantasifull riskanalytiker alternativt kan man säga att han tänker katastrof-tankar och detta gör även jag. Jag tänker exempelvis att om en vi åker hemifrån på semester så kommer någon ta sig in och ta alla mina ägodelar och därför måste jag gömma dem på säkra ställen.

– Hypokondriäpplet: Min mor var hypokondriskt lagd och var troligen vegan och höll på med yoga för att undvika sjukdomar av allehanda slag och jag är likadan. Om jag ser en person nysa på gatan så är inte jag cool och obrydd. Nej, jag blåser ut all luft jag har och undviker att andas in i närheten av denna person och händelse, alternativt så går jag därifrån.

– Vänlighetsäpplet: Min Far är en vänlig man som har lätt att komma överens med folk och är inte en person som drar igång bråk eller likande i onödan och det är inte jag heller, här är jag lik min far. Samtidigt som jag har min mors sätt att ta saker och ting personligt och tänka mig in i ett tillstånd av låsning.

Mitt sätt att tänka, känna, tala och agera är influerat av mina föräldrar och förebilder. Vissa saker har jag slängt bort, andra saker har jag har omvärderat och uppdaterat.

Före-bild

När jag tänker på ordet “förebild” och bryter isär det så framträder en “bild” som finns “före” någonting, som en skiss eller ritning.

När vi är små så behöver vi någon före-bild att ta efter, att härma.

Som riktigt små och formbara så har vi inte så många förebilder att välja mellan, vi har oftast våra två föräldrar. Vi tar in det som de gör. Vi tittar på hur de gör, hur de pratar, hur de agerar, vi härmar dem, vi efterliknar dem.

Vi har heller ingen direkt urskiljning i vad vi kopierar in i vår egen bild, vi målar in det mesta som vi ser hos våra förebilder i vår egen bild.

Dina förebilder finns i vissa av dina Jag-tillstånd

Inom Transaktionsanalys finns en förklaringsmodell som kallas Jag-tillstånd. Den modellen hävdar att vi alltid tänker, känner, talar och agerar utifrån något tillstånd, något Jagtillstånd.

Jag-tillstånds modellen berättar att vi kan tänka oss som om att vi har som tre olika Jag-tillstånd

– Föräldra-Jagtillståndet, det är aktivt när du oreflekterat använder det som du fått med dig från dina förebilder och föräldrar i form av tankar, känslor, tal och beteenden.

– Vuxen-Jag tillståndet, är aktivt när du tänker, känner och agerar på ett rationellt sätt kring det som händer här och nu.

– Barn-Jagtillståndet, är aktivt när du känner samma känsla som du känt förut igen. Du “blir” som ett barn. Du agerar i nuet, men agerar utifrån en gammal känsla. Du associerar det som händer nu med något som hänt så kraftigt att det känns närvarande i nuet.

Ditt Föräldra-Jagtillstånd

Så du har dina före-bilder ständigt närvarande i dig …

När känner du dig exempelvis som din mor eller far? När agerar du precis som din far eller mor? När säger andra att nu är du precis som din far, mor eller kanske moster Rut?

Vilka före-bildade “sanningar” bär du på som du verkligen tycker, men som du inte riktigt rationellt kan argumentera för, eftersom det bara är så “självklart”?

Om någonting känns så där super-självklart, men du har svårt för att argumentera för varför det är så självklart. Då är det en indikator på att du “svalt” denna åsikt med hull och hår i din barndom.

Är åsikten funktionell kan du såklart behålla den och kanske klä den med dina egna “här och nu” argument och är den icke funktionell då kan du välja att tänka till på vad du egentligen tycker och uppdatera din åsikt.

Vem är du förebild för?

Du och jag har fått med oss åsikter, värderingar, beteenden osv från våra viktiga vuxna och jag vill avsluta med en fråga:

Vilka åsikter, värderingar och beteenden vill du föra vidare till din omgivning?

Vem är du förebild för?

I förra inlägget tittade vi på Familjekartan och vad de som gått före dig i ditt släktled varit med om, lärt sig och kanaliserat vidare in i din karta av verkligheten och nu är vi framme vid regler, “borden” och “måsten”.

Regler, Direktiv, Krav, Riktlinjer eller Spelregler. “Kärt” barn har många namn och de flesta av dessa “regler” är dagligdags helt okända för oss, de är så invävda i vår kultur, i våra släktträd, i våra kroppar att vi inte ens tänker på dem.

Exempel från verkligheten

– Du har väl tackat för maten?

– Du kan ju inte ta mat innan gästerna, fattar du väl?

– Barn skall vara lugna inomhus och inte märkas.

Vilka spelregler fick jag lära mig som barn? Vad var ok och inte ok i min ursprungsfamilj?

Dessa regler är vardagliga och oftast funktionella och de gör sig extra påminda när de bryts. När någon har mage att bryta dessa för mig självklara regler. Dessa regler kommer ofta upp till ytan när två familjesystem flätas samman. När ett ungt par får barn och börjar uppfostra barnet eller när en bonusfamilj bildas.

Vems regler är det som gäller? Hur vet vi vad som gäller i detta system? Vem kan påverka och skriva reglerna? Vem kan inte påverka dem? Vad händer om de bryts?

Inom Transaktionsanalys (TA) pratar vi om, Exteropsykiska regler, vilket är sånt som vi accepterade och svalde med hull och hår som barn. Vi svalde reglerna utan att tänka efter på orsaken bakom regeln och dessa kan vi upptäcka i våra språkmönster och ordval som exempelvis …

– man bör/bör inte …

– du borde …

– man skall alltid …

– du får aldrig …

Vissa av dem hade säkert ett gott syfte en gång i tiden, medans andra begränsar oss. Begränsar vår vitalitet och livsglädje. Därför är det viktig att se över dessa “borden” och “måsten” så att de istället för att begränsa oss, gynnar oss, gynnar våra relationer och ökar vår livskvalitet.

Hur skapar vi spelregler som är relevanta här och nu?

Hur kan vi jobba med våra spelregler och göra dem, som vi säger inom TA, Neopsykiska dvs här och nu och funktionella efter hur vårt nuläge ser ut?

Virginia Satir, Familjeterapins förgrundsperson har gett oss en guldgruva av olika sätt att jobba med oss själva och våra familjesystem, här kommer ytterligare ett tips för dig som vill skapa ett öppet system där alla kan påverka spelreglerna.

När du lär dig att påverka spelreglerna i ett familjesystem eller på ett arbete är inte steget så långt till att ta kontroll över din egen karta av verkligheten så att den är funktionell här och nu.

Ta kontroll över spelreglerna i ett familjesystem eller något annat system:

1 – Sätt er vid ett bord

Gå in i ett tillstånd av upptäckaranda och ta reda på era nuvarande regler genom att brainstorma, ni kan tänka er att ni går runt på en vind och upptäcker vilka regler som finns där

Den drivande frågan är, Vilka regler har vi för ögonblicket?

2- Sätt upp alla spelregler på en tavla och ställ er följande frågor

– Vilka regler hjälper oss?

– Vilka regler hindrar oss?

– Vilka är irrelevanta?

– Vilka är ändamålsenliga?

– Vilka är orättvisa?

– Vilka är oklara?

3- Funderingar kring reglerna

– Vem har rätt att be om ändringar i regelverket?

– Vem har inte den rätten?

– Hur stiftas reglerna i er familj eller ert system?

– Den som är äldst? Trevligast? Mest handikappad? Hämtar ni dem från böcker? Från grannarna? Er eller era föräldrars ursprungsfamilj?

– Var kommer reglerna ifrån?

4 – Regler kring yttrandefrihet

– A – Vad kan ni säga om det ni ser och hör och upplever?

– -> Er fruktan?

– -> Er hjälplöshet?

– -> Er vrede?

– -> Ert behov av tröst?

– -> Er ensamhet?

– -> Er ömhet?

– -> Er aggresivitet?

– B – Vem kan ni säga det till?

– C – Hur gör ni om ni inte är ense med någon eller ogillar någon eller någonting?

– D – Hur ställer ni frågor när det är något ni inte förstår (eller frågar ni inte)?

Öppenhet och tillit

Denna övning bygger på öppenhet och tillit. Graden av öppenhet tycker jag är beroende av hur mycket jag känner mitt värde för stunden, ju mer jag känner mig ok och värdefull desto mer vågar jag öppna upp.

Öppenhet är också att vara modig och våga kommunicera kongruent med de 5 friheterna som motto.

Du kan med fördel jobba med din familj och klargöra vilka regler som ni har idag och vilka ni vill ha för att fungera så bra som möjligt tillsammans.

När du arbetar igenom punkterna 1 – 4 så skapar det ofta öppenhet och tillit.

Du kan även jobba enskilt och fundera över vilka regler som du lever efter, och vad du förväntar dig av andra i din omgivning.

Prova, om du vill, att uppdatera vissa av dina mindre funktionella inre regler och se vad som händer.

Lycka till med att förstå och forma din karta av verkligheten