Lic. Coach – Meta-Coach - ISNS International Society of Neuro-Semantics
NLP-Tränare inriktning Neurosemantik
Handledare inom THE – The Human Element
Samtalsterapeut Transaktionsanalys
Ni som följt mina blogginlägg vet att jag har skrivit om ditt och mitt unika sätt att tolka världen, vårt navigationsinstrument eller vår karta av verkligheten.
Jag har också skrivit om frågemodellen som togs fram av Richard Bandler och John Grinder på 70-talet när de studerade, iakttog och modellerade Virginia Satir (Familjeterapins moder) och Fritz Perls(Gestaltterapins fader) och deras sätt att ställa frågor, kommunicera och facilitera förändring hos människor.
Jag har skrivit om meta-modellen i följande blogginlägg
Jag har haft äran att den 29 maj intervjua Jason Schneider, grundare av Perception Academy och en av ledarna inom NeuroSemantics kring hans tankar om Metamodellen.
Det blev en 38 minuter lång diskussion som kommer att läggas i morgon kväll 17:30.
Här kommer en kort teaser av vad som komma skall 🙂
Denna vecka vill jag prata och resonera kring en tankestil som handlar om vem vi fokuserar på, om det primärt är oss själva eller om vi först fokuserar på andras väl och ve.
Vad fokuserar du på när du agerar i din vardag? Vem lägger du ditt fokus på när du kommunicerar och interagerar dagligdags?
Tänker du primärt på vad DU tänker, känner och gör eller har du fokus på vad ANDRA tänker, känner och gör?
(Tilläggas ska som vanligt när jag skriver om tankestilar att de skiftar beroende på situation.)
Eget exempel – från min ungdomstid
När jag gick i gymnasiet så jobbade en av mina kompisar som fritidsledare och han ville att jag och en annan kompis skulle vara Discjockeys på ett ungdoms disco som fritidsgården skulle anordna.
Vi skulle underhålla fritidsgårdens ungdomar med bra, dansant musik som de gillade, vi antog uppdraget, vad kunde gå fel?
Min musiksmak var vid tillfället inte särskilt bred, jag gillade KISS och … ja, eller gillade är vid närmare eftertanke ett “understatement”, jag var fanatiskt besatt av KISS och bara KISS.
Är inte alla besatta av oss?
Min kompis hade en bredare musiksmak än vad jag hade, men vid denna tidpunkt hade han totalt snöat in på DeLA Soul och mer specifikt deras dunderhit, Me myself and I.
Våra olika insnöade besattheter resulterade i att vi “glömde” vårt uppdrag att spela dansant musik som ungdomarna gillade, vi agerade istället helt och fullt utifrån “Mitt Perspektiv”.
Vi struntade i vad barnen och ungdomarna ville höra, vi frågade inte ens vad det kunde vara, vi ägnade det inte en enda tanke, förrän vi tittade upp och såg att INGEN dansade och att ALLA satt utmed väggarna med en förvånad blick, medans jag spelade KISS låten “Heavens on fire” en gång till.
Frågor för att undersöka denna tankestil:
Vad fokuserar du på? Fokuserar du på dina egna tankar och känslor eller på omgivningens tankar och känslor?
När du interagerar med andra bryr du dig mest om dina egna behov eller mer om andras behov?
Om det är en konflikt, fokuserar du på dig och ditt eller på andras situation?
Mitt perspektiv – Me myself and I/Heavens on fire 🙂
När du agerar utifrån denna ände på skalan har du fokus på vad du tänker, känner och vad vill ha/behöver. När du agerar utifrån denna ända av skalan så tar du beslut baserat på ditt perspektiv och har svårt att ta andras perspektiv.
Du har fokus på dina egna behov och tar ansvar för att tillgodose dina behov, andra får väl ta ansvar för sig, eller hur.
När du agerar med denna tankepolaritet så litar du på din egen förståelse av situationen, dina egna värderingar och trossatser är de som gäller.
Om du är ute på extremen i detta sätt att tänka och känna kan du med lätthet missa att lyssna in andra, du glömmer att fråga vad dina barn vill eller vad dina medarbetare behöver från dig, du kör din linje.
Me myself and I
Andras perspektiv – You, you, you
När du agerar från denna ända av skalan har du fokus på andra, du bryr dig mer om andras tankar, känslor och beteenden än dina egna.
Många inom kundservice, coaching, terapi och till vis del också ledarskap har fokus på andra, vilket är bra om du tenderar att luta åt det balanserade hållet och inte ute på extremen.
Att fokusera på andra är en nyckel-tankestil för att kunna tänka sig in i andras upplevelse och känna empati och utöva emotionell intelligens.
När du överanvänder denna tankestil kan de väga över så till den milda grad att du glömmer dina egna behov och ditt eget perspektiv och agerar “dörrmatta”.
Hur upptäcker du denna tankestil i dagligt prat?
De som är ute på “Mitt Perspektiv” är ofta väldigt direkta i sitt sätt att prata och använder gärna ordet JAG i sitt tal, medans de som är ute på andra änden av skalan – “Andras Perspektiv” är mer svävande och frågande och använder ordet MAN när de pratar om sig själv.
De som befinner sig tankemässigt på ändan – “Andras Perspektiv” älskar att arbeta i lag, teamwork är härligt, låt oss göra detta tillsammans, medans de som är ute på andra ändan – “Mitt Perspektiv” gärna göra saker själv och tycker det är irriterande när folk lägga sig i.
Eget exempel – Hemma
Jag och min fru upptäckte till stor glädje denna tankestile för ett tag sedan.
Min fru frågar mig ofta frågan – Vad ska vi göra idag?
På ytan inget konstigt med den frågan, det är en trevlig och inkluderande fråga, eller hur?
För er som lusläst blogginlägg 21, vet att hon använder språkmönstret – “Förutfattad mening”.
– Vad är förutfattat i frågan?
Det som är förutfattat/underförstått i hennes fråga är, att vi SKA göra någonting idag, frågan är bara vad?
Detta skapar irritation i mig, eftersom jag med min tankestil “mitt perspektiv” redan tänkt ut att jag ska skriva ett blogginlägg om att Skapa och hela relationer, Själv.
Men min fru vill relatera till mig hon vill göra någonting tillsammans med mig
Tankestilsmässigt är min fru ofta långt ute på änden – “Andras perspektiv”. Hon älskar att göra saker tillsammans, medans jag i denna tankestil är på motsatt sida och detta orsakar ofta diskussioner hemmavid.
Jag vill ha egentid och min fru vill göra saker tillsammans.
När vi ska åka på semester smyger jag med ett antal böcker till min fru, så jag kan få egen tid och läsa mina böcker.
Så här har vi hållit vi på under vårt gemensamma liv och när vi upptäckte att detta är ett sätt att tänka och inte bara att motsatsen är konstigt och fel, så har det lett till att min fru “ger” mig mer egentid eftersom hon vet att jag behöver det och jag ger henne mer tillsammans-tid, eftersom jag vet att hon behöver det.
Denna insikt gör att vi undviker bråk i större utsträckning idag och istället lyssnar in varandra och på så sätt skapar sunda sätt att relatera mellan oss.
Vad kommer denna tankestil ifrån?
Vi modellerar/härmar våra viktiga vuxna tidigt i vår uppväxt, vi lär oss om det är OK att tänka på sig själv eller om det är det mer OK att tänka på andra?
Belönades vi när vi var små om vi tänkte på andra eller belönades vi när vi tänkte på oss själva?
Kulturen spelar också en stor roll här, i Västerländska kulturer är det “bättre” att tänka på sig själv än i Österländska kulturer där det är “bättre” att tänka på andra.
Generellt sett är det ofta så att kvinnor/tjejer belönas i uppväxten om de tänker på andra medans män/killar belönas när de tänker på sig själva.
Fråga till dig som läser:
Var har du ditt primära fokus i ditt liv, på dig själv eller andra?
Vi människor suktar efter erkännande, bekräftelse, vi vill ha något slags bevis på att vi finns till, vi måste som små barn känna att vi finns till annars dör vi, det vet vi idag baserat på bland annat Rene Spitz forskning kring barnhemsbarn.
Rene Spitz och barnhem
Fram till 40-talet trodde ledande barnforskare att det viktigaste för ett barns överlevnad på barnhem var en steril miljö, rena lakan och spritade händer. Rene Spitz en österrikiskt psykoanalytiker var av en annan åsikt, han trodde barnen behövde kärlek och att brist på det eventuellt hämmade deras utveckling.
Spitz provade sin teori genom att jämföra barn som växt upp på barnhem i isolerade, steriliserade miljöer med barn uppväxta i ett smutsigt fängelse med sina mammor.
Spitz fråga var i princip:
Är en steril renlig miljö viktigast för barns överlevnad eller är det en miljö som innehåller mänskliga, nära och kärleksfulla kontakter?
Kärleken vann …
Kärleksfull miljö
Inget av barnen dog
Barnen växte enligt normal utvecklingskurva
Inga uppenbara problem varken psykologiskt, kognitivt eller beteendemässigt
Steril & Renlig miljö
37% av barnen dog
Utvecklades inte enligt normal kurva
Vanligt med psykologiska, kognitiva och beteendemässiga problem
Under årtionden ignorerades Spitz forskning av beteendevetare och andra experter som inte kunde tro att någonting så banalt som föräldrars kärlek kunde betyda så mycket.
Många hävdade att barnadödligheten berodde på helt andra faktorer som dåliga gener, att de barn som bortadopterades vad de med bäst gener och de som blev kvar var de med sämst gener för det kunde ju absolut inte bero på kärlek och uppmärksamhet.
På senare år har Spitz forskning bevisats, bland annat 2007 när utvalda friska Rumänska barnhemsbarn studerades och delades upp i två grupper varav en grupp fick bo hos fosterfamiljer med nära vuxenkontakt och den andra gruppen bodde kvar på barnhem.
Fosterbarnen som fick föräldrakärlek utvecklades mycket bättre än de som bodde kvar på barnhem. Fosterbarnen växte snabbare, de hade större huvudstorlekar (Ett mått på hjärnans utveckling), de hade högre IQ med i snitt med 9 poäng, de utvecklade inte psykiskt sjukdom i samma utsträckning som barnhemsbarnen.
Enligt Bruce Perry, MD, Ph.D, ledande barnpsykiater vid Child Trauma Academy, är problemet med barnhem, bristen på möjlighet för ett barn att skapa varaktiga och kärleksfulla relationer med ett litet antal vuxna.
Slutsatsen av Spitz forskning är att vi människor verkligen behöver bekräftelse, erkännande, vi behöver kärlek eller åtminstone bli sedda.
Hjalmar Söderbergs har skrivit om detta så fantastisk fint i sin dikt från romanen, Dr Glas
“Man vill bli älskad i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inge människorna någon slags känsla, själen ryser inför tomrummet och man vill kontakt till vad pris som helst.“
Vi människor har en hunger efter att bli sedda & erkända och strukturerar vår tid på olika sett för att reglera detta behov, denna hunger.
Tidsstrukturering är en teori från Transaktionsanalys (TA), som förklarar hur vi människor strukturerar vår tid för att skapa ordning, trygghet och förutsägbarhet i våra liv och justera hur vi erhåller erkännande, hur mycket av de olika typer av erkännande vi ger och får.
Olika typer av erkännanden enligt TA
Vi får och ger erkännande enligt TA på 4 olika sätt, positivt erkännande för (1) Den vi är och (2) Det vi gör samt negativt erkännande för (3) Den vi är och (4) Det vi gör.
Enligt TA strukturerar vi människor vår tid på sex olika sätt för att balansera och justera vårt behov av erkännande.
Erkännande-risken ökar eller minskar beroende på hur vi strukturerar vår tid.
Vad ägnar du dig åt till mestadels?
Undandragande
Den sociala risken för att få negativt/positivt erkännande är låg när du ägnar din tid åt undandragande.
Vi kan dra oss undan på massor av olika sätt, du kan stänga in dig på ditt rum, dagdrömma och prata minimalt med din omgivning, du kan vara i ett rum fullt med andra människor men titta i din telefon och på så sätt dra dig undan.
Eget exempel– Undandragande
När min bonusfamilj var som mest intensiv, när alla barn var tonåringar och vi hade ett badrum att dela på samt massor av olösta konflikter som byggdes på för varje dag som gick, då drog jag mig undan, jag smög in på mitt rum, satte på mig mina hörlurar och tyckte synd om mig själv.
Jag drog mig undan möjligheten att få bekräftelse och erkännande från de andra i familjen och jag tog inte heller något som helst ansvar för det sociala samspelet i familjen jag ställde mig utanför, jag uteslöt mig själv.
Detta sätt att dra mig undan och slippa risken för negativ feedback för den jag är, ökade paradoxalt nog risken för negativ feedback på olika sätt, men det såg jag inte då, då var jag bara rädd, sårad och drog mig undan och detta ledde till att jag valde att gå i terapi och coaching och utbilda mig inom NLP och TA.
Hur drar du dig undan i ditt liv?
Hur tror du undandragande påverkar dig själv och din omgivning?
Ritualer
Den sociala risken för negativt/positivt erkännande är något större i ritualer än i undandragande, men fortfarande relativt låg.
“Ritualer är den säkraste formen av social relation, bara man håller sig till reglerna” Citat TSTA-P – Lasse Åhnby – CTA-Utbildning Arbetsbok 2, sid 102
Ritualer är väldigt förutsägbara beteendemönster, en ritual kan vara allt ifrån en handskakning, det kan vara en återkommande agenda i ett möte, det kan vara en återkommande form av gudstjänstritual.
En ritual innebär som sagt inget större psykologiskt risktagande eftersom hela händelsen på förhand är tydligt bestämd, har tydliga och uttalade regler så att du som deltagare vet exakt vad som förväntas av dig.
En ritual drivs av starka påbud och föreskrifter hur de ska genomföras, du kan/får inte bryta mot föreskrifterna, exempelvis skulle det vara otänkbart om du under en gudstjänst gick fram och började predika.
Ritualerna fyller en viktig funktion då de ofta är starten på en ökad närhet och en biljett in till närmare relationer.
Eget exempel– Ritualer
När jag och min bonusfamilj ägnade oss åt ritualer som exempelvis att åka på sommarläger så upplevde jag att vårt utbyte av erkännande mellan varandra ökade ett snäpp. Jag visste vad som förväntades av mig i min roll som lägerledare och lägerdeltagare, jag kunde gå in i en tydlig roll och följa ett tydligt och uttalat schema med mattider, lektider och kvällsaktiviteter, i denna miljö ökade vårt positiva erkännandeutbyte.
Ritualer kan vara en viktig del i att öka närheten mellan varandra om ni har en låst situation.
Vilka ritualer ägnar du dig åt?
Vilka ritualer har ni på din arbetsplats?
Aktiviteter
Den sociala risken ökar ytterligare ett snäpp när vi ägnar oss åt aktiviteter som vi har fullt fokus på. När vi ägnar oss åt dessa typer av meningsfulla aktiviteter så förväntas vi samarbeta tillsammans med andra och ge och ta feedback.
Aktiviteter är de saker som vi gör som har ett direkt syfte, det kan vara att snickra på en altan tillsammans, det kan vara att spela badminton med din granne och det kanske vanligaste exemplet är arbetsuppgifter vi utför tillsammans på vår arbetsplats när vi är engagerade.
När vi ägnar oss åt dessa typer av aktiviteter så riktar vi vår energi mot mål som finns just nu i närtid.
Aktiviteter ger direkt mätbara resultat, och ofta lägger vi väldigt mycket av vår tid i denna typ av tidsstrukturering, vissa så mycket att de utvecklar arbetsnarkomani.
Eget Exempel – Aktiviteter
När jag och min bonusfamilj var i den allra jobbigaste perioden och jag där ägnade mig åt undandragande för att undvika negativt erkännande, så ägnade jag mig oerhört mycket åt mitt arbete där jag fick oerhört mycket positivt erkännande för mitt resultat jag presterade och även för mig själv som person, detta gjorde att jag jobbade över mycket och det i sin tur gjorde att jag var trätt när jag kom hem på kvällen och hade en legitim anledning att dra mig undan och skydda mig själv hemma.
Hur mycket av din tid ägnar du åt ditt arbete?
Tidsfördriv
Den sociala risken ökar ännu ett snäpp när vi ägnar oss åt tidsfördriv, “väder och vind-prat”. Här kan vi inte kan hänga upp vår dialog på ritulernas trygga regelverk eller arbetes mål och syfte utan här måste lita helt på vår sociala förmåga, på att vi accepteras socialt, puh läskigt.
Tidsfördriv handlar i princip om att prata för pratandets skull, vi uppnår inget direkt resultat med denna tidsstrukturering.
Det finns en ökad social risk, vi kan eventuellt prata om fel saker och då riskera eventuella påhopp, ögonbrynshöjningar och andra sociala pikar…
Eget exempel – Tidsfördriv
Jag själv gillar exempelvis inte mingelsituationer särskilt mycket, jag tycker ofta att dessa situationer mynnar ut i skitsnack och ältande om helt oviktiga saker. Om jag ska tolka min syn på mingel utifrån denna teori så skulle det kunna vara så att jag inte gillar mingel eftersom att risken för negativ feedback och utfrysning ökar och att jag då hellre ägnar mig åt aktiviteter som har ett tydligt syfte och mål.
Hur bekväm känner du dig i en mingelsituation?
Hur ofta ägnar du dig åt tidsfördrivskonversationer?
Vad gillar du att prata om?
Spel
Spel är ett sätt att umgås och interagera som innebär en än mer ökad psykologisk risk jämfört med de tidigare stegen.
Spel är en teori enligt TA som går ut på att vi alla från barnsben valt en “livsposition” som vi sedan bäddar för att få uppleva igen och igen, det är som att vi vill bevisa för oss själva att vi har rätt …
… Det kan exempelvis vara så att vi tidigt bestämt oss för följande livsposition Jag är INTE ok, du är OK…
”Jag är i underläge gentemot andra människor, vi är dem de är synd om och andra förföljer eller överhjälper oss”
För att få känna vår ”favoritkänsla” i vår favoritlivsposition spelar vi spel och det börjar med att vi lägger ut ett bete …
Vi kanske gör något vi någonstans inom oss vet är ”fel” och hoppas omedvetet att någon ska nappa och gå in i spelet genom att “anklaga oss” … napp!
… vi känner nu den bekanta känslan …
… alternativ kliver någon in och nappar och överhjälper oss och vi känner oss överkörda och förminskade på det sättet …. oavsett säger vi till oss själva på slutet något i stil med …
– jag visste väl att ingen gillar mig, nu fick jag det bevisat igen
Dramatriangeln, förklarar spel på ett pedagogiskt sätt
Eget exempel – Spel
När det kommer till spel så har jag många egna exempel från min tid i bonusfamiljelivet. Jag har spelat ett spel där jag är offret och också förövaren. Jag har någon gång uttalat en regel eller riktlinje att jag vill ha ordning i hallen, köket och badrummet, jag har omedvetet uttalat denna regel otydligt, jag har således bäddat för att regeln ska kunna brytas och jag ska kunna gå in i offret och dra mig undan och tycka synd om mig själv.
jag skäms när jag skriver detta, men det är så jag i vissa situationer har agerat.
Betet är således en otydlig regel som jag någon gång tycker mig ha uttalat
Jag nappar när regeln bryts och då går jag in i offret och tycker synd m mig själv, min omgivning förstår inte vad som händer, de blir förvirrade eftersom de av någon anledning känner sig som förövare helt plötsligt mot “stackars mig” när förvirringen har lagt sig så byter vi position igen då de känner sig orättvist behandlade (med rätta) och jag nu är förövaren och jag landar in i min favoritkänsla igen jag är offret, se hur jag har det.
Jag får här känna mycket negativ feedback för den jag är, men jag vet åtminstone att jag finns till.
Intimitet
Det mest utmanande och psykologiskt riskfyllda sättet att strukturera sin tid är genom att vara intim dvs på riktigt nära andra människor och då menar jag inte fysiskt nära utan nära på ett psykologiskt plan.
Vi kommunicerar i intimitet öppet och ärligt utan dolda agendor.
När vi kommunicerar med varandra och delar våra genuina erfarenheter, tankar och känslor så strukturerar vi vår tid genom intimtitet.
Detta sätt att spendera sin tid kräver mod att vara sårbar
Jag utsätter mig för en stor risk att bli utnyttjad och avvisad och detta känns ofta riskfyllt så därför ägnar vi oss generellt sett helst åt något av de andra tidsstruktureringarna.
Eget exempel – Intim
Jag har tack och lov ändrat min tidsstrukturering enormt mycket sedan jag för 10 år sedan gick i terapi för första gången och gått alla kurser i NLP och TA. Numera har vi i min familj härliga intima samtal där vi kan prata om våra känslor och våga vara sårbara, det finns såklart en hög risk här, men vi är villiga att ta den risken och utdelningen blir så ofantligt härlig när jag kan vara öppen med mina känslor och bli mött i det med respekt.
Vi prov-pratar och snälltolkar varandra, vilket är oändligt mycket skönare än att skarpprata och ful-tolka varandra.
Frågor till dig som läsare:
Hur gör du för att våga vara öppen, sårbar och ärlig med det du känner?
Att förvränga bilder, ljud och intryck är en stor del av vår förmåga som människor att tänka.
Våra sinnen kan inte ta in allt som finns i universum. Vi kan inte ta in allt som finns i det elektromagnitiska fält som omger vår jord, därför förvränger vi information runt omkring oss.
Vi förvränger ljud och ljus så att vi kan använda informationen. Att leva och tänka är att förvränga.
Vi har inget val, vi förvränger för att informationen ska passa in i vår tankevärld, passa in i vår karta av verkligheten, det är som om att vi har ett par förvrängar-glasögon på oss som förvränger informationen vi tar in.
Men hur ska vi ta reda på vad som är förvrängt? Eller snarare hur jag har förvrängt?
Jag kommer i detta blogginlägg att gå igenom 5 olika sätt som hjälper oss att upptäcka det som är förvrängt.
1 – Nominaliseringar – Värm upp och tina processer som fryst till is
Nominaliseringar refererar till ordet, “namn” (Nomine = namn på Latin). Vi människor klassificerar och namnger saker. Vi ger saker namn. Vi ger platser namn.
Vi ger även processer och aktiviteter namn och det kan ibland ställa till det för oss.
-När vi ger namn åt en process som exemplevis ditt och mitt sätt att relatera till varandra och säger …
– Vi har en “dålig relation”
Detta gör “relationen” svår att prata om eftersom vi med vårt språk talar om för oss själva och andra att den ÄR på ett visst sätt och när någonting ÄR så indikerar det att vi inte kan göra så mycket åt det, vi missar detaljerna när vi förvränger det vi egentligen GÖR till något som ÄR.
Vi har namngett massor av saker vi GÖR, processer som nu i vår tankevärld blivit en “sak”, något som ÄR
Vi har en dålig relation!
Vi har nu fryst in alla våra interaktioner, blickar, kroppsspråk, ordutbyten i etiketten “dålig relation”, vi har i ett nafs tagit bort all rörelse mellan oss.
Vi har skapat en statisk värld, en värld som upplevs som permanent och oföränderlig.
Istället för att i vårt inre se de rörliga bilder och filmer som en relation faktiskt består av har vi nu skapat en stillbild.
Hur värmer vi upp/tinar upp ordet relation? Hur gör vi stillbilden rörlig?
Här kommer några frågor du ställa till dig själv eller andra.
Vem relaterar till vem?
Hur relaterar ni till varandra i olika situationer?
Vad refererar du till när du säger att er relation ÄR på ett visst sätt?
Kan du ge mig några konkreta exempel på hur ni relaterar till varandra?
Andra exempel på Nominaliseringar
Det är inte bara ordet “relation” som är en “fryst” process, det finns massor av liknande namngivningar av saker som egentligen är en serie processer i ständig rörelse
Beslut
Motivation
Frustration
Kommunikation
Relation
Ställ frågor för att tina upp frysta processer
Exempelvis: Hur Beslutar du dig, hur gör du då? Hur motiverar du dig till någonting och hur motiverar du dig ifrån någonting? Hur frustrerar du dig? Hur kommunicerar du med vem på vilket sätt?
2 – Tankeläsning
Tankeläsning innebär att vi tror att vi vet vad som pågår inne i hjärnan hos en annan människa. Vi talar om andras inre värld som om vi kan läsa deras tankar, läsa deras känslor, värderingar, intentioner m.m.
MEN det kan vi faktiskt inte.
Bara att förstå vad man själv tänker är ju svårt nog 🙂
När vi pratar om en annan människas inre värld av tankar och känslor utan att faktiskt ha hört personen beskriva sina tankar och känslor, så är det per definition – tankeläsning.
Vissa personer är visserligen duktiga på att “läsa” eller kalibrera andra människor och deras ickeverbala signaler.
De människor som utvecklat denna kalibreringsfärdighet kan ibland tendera att över-kalibrera och gå i fällan att tankeläsa och tro på sin tankeläsning.
Låt säga att du har bott tillsammans med en person väldigt länge, då blir du naturligtvis van vid den andres tankemönster. Du får konstant träning i att kalibrera och “läsa” personen.
MEN, att kalibrera och att på riktigt tankeläsa är INTE samma sak.
Några tips på frågor att ställa dig om du vill undvika tankeläsning
Hur “vet” jag egentligen vad min nära vän tänker?
Hur “vet” jag att Kalle tänker så om dig?
Hur “vet” du att Anna inte gillar dig?
3 – Orsak – Verkan (Kausalitet)
Vad är orsak och verkan? Orsak och verkan eller Kausalitet som är ett ord som används frekvent inom vetenskap och forskning för att beskriva orsakssamband, någonting, en orsak, ger en verkan eller effekt på något annat.
Ordet Kausalitet kommer från latinets causa, som betyder just “orsak”.
Ett klassiskt exempel på kausalitet är när Newton satt i godan ro under ett äppelträd. Han hörde ett äpple falla till marken och dunsen ledde honom in i tankebanan …
– … Hmm, vad är det som orsakar äpplet att falla till marken?
…. det måste finnas en förklaring till varför äpplet faller till marken, han kom fram till att orsaken måste vara en kraft av något slag, en kraft vi inte kan se … den allmänna gravitationslagen/tyngdlagen var född.
Hmm .. det måste finnas en osynlig kraft som drar alla föremål till varandra …
Vad har Kausalitet och Newton med vår vardag att göra?
Vi människor vill supergärna förstå varför saker och ting händer, vi vill förstå vad orsaken till vad en viss effekt är.
Jag vet vad som orsakade den sista brickan att falla? …hmm .. men varför föll den första?
Vår starka önskan att förstå orsaken till saker är en kraft som har drivit människan framåt, utvecklat vetenskaper och fått oss att ta enorma kliv i utvecklingen av våra samhällen.
Baksidan av detta driv är att vi använder “orsaks-verkans-tänkandet” även om våra egna och andras tankar, känslor och beteenden. Detta skapar en förvrängning av verkligheten, som den uppmärksamme märker i fraser som:
Han gjorde mig arg
Han orsakade min ilska
Hon gjorde mig ledsen
Hon orsakade min ledsenhet
Du gör mig förbannad
Du orsakar min ilska
Så fort du gör “det där”, så blir jag galen
Det du gör orsaker mina galenheter
Du vet så väl att när du säger det där, så blir jag galen
Det du säger orsaker mina galenheter
Gör inte den minen, den gör mig förbannad
Den min du har orsakar min ilska
Vi kommunicerar ofta i vardagen på detta förvrängda sätt, vi lägger orsaken till våra känslotillstånd utanför oss själva, vi tänker att det är andra som får oss att tänka, känna, säga och agera.
– Ja, men är det inte så då, kanske du säger?
Nej, det är egentligen galet att kommunicera på detta sätt, eftersom ingen egentligen kan tvinga dig att känna någonting överhuvudtaget, du gör det själv.
Eller har du några känsloknappar som jag kan gå fram och trycka på? Berätta var finns dina känsloknappar?
Arg-knappen, var sitter den?
Förbannad-knappen, var sitter den?
Ledsen-knappen, var sitter den?
Nej, när vi tänker efter så är det faktiskt så att vi inte har några känsloknappar som folk kan trycka på.
Ingen få dig att känna någonting, det är snarare så att när någon gör någonting, då BESTÄMMER du dig för att bli arg, du BESTÄMMER dig för att bli ledsen, du BESTÄMMER dig för att bli glad.
Du och jag gör oss själva arga, rädda, ledsna och glada, genom våra sätt att tolka det som händer.
Funderingar kring mitt eget liv
Jag hade länge en tanke som sa:
– jag kan inte försörja mig på min musik, eftersom jag har barn och familj.
Omedvetet hade jag gett min familj “skulden”, de var orsaken till att jag inte kunde leva på musiken.
Nu när jag skriver detta inser jag att jag faktiskt har valt att tänka så och det är med en känsla av sorg i hjärtat jag inser att jag valt att tänka på det sättet.
Tänk om jag hade valt att istället tänka:
– Jag orsakar mitt liv, de val jag gör påverkar hur mitt liv gestaltar sig.
Tänk om jag slutat upp med att vara “offret” i min berättelse, slutat att vara “effekten” i en orsaksverkans kedja och istället tagit ansvar för mina livsdrömmar, vilken skillnad det hade blivit.
Hur tänker du som läser?
Är du orsaken i ditt liv eller lever du som om du är effekten av ett antal olika orsaker utanför dig själv?
Hur desarmerar jag en Orsak-Verkans fras?
Låt säga att någon säger så här till dig
– Den där minen du har nu gör mig arg!
Fråga då personen denna fråga …
Hur specifikt gör du dig arg när jag har den här minen?
4 – Komplex ekvivalens
Vi människor förvränger och fantiserar väldigt mycket, vi får för oss saker. Vi är som människor meningsskapare, vi skapar mening och betydelse kring det vi är med om och ibland är vi lite för snabba att koppla en mening till det som sker.
Vi skapar mening där det egentligen inte finns mening.
Vi har likställt två saker som inte hör ihop.
– Vad kan då vi människor likställa och koppla ihop, som egentligen inte hör ihop?
Här kommer några exempel …
Hon säger aldrig hej när jag kommer in i butiken, hon gillar mig inte
I en bra relation behöver man aldrig säga förlåt
Om jag vill lyckas försörja mig som Coach så måste jag sälja mitt hus och bo superbilligt
Han svarade inte på mitt email, han kan inte vara intresserad
Jag såg dem på en restaurang i centrum, de måste ha en kärleksaffär
Jag blev inte bjuden på den där festen, det betyder ju att han inte gillar mig, eller, vad betyder det … det här måste jag oroa mig för??
Han skickade det här SMS:et, vad betyder det? det betyder ju att han hatar mig.
Vårt mänskliga sökande efter mening och förklaring gör att vi hittar på en mening där det kanske inte finns en mening.
Du kanske någongång har ställt dig frågan …
– Vad menade hon med det där medelandet?
Men du frågar inte personen det rakt ut, du besvarar frågan själv i ditt inre …
Vips så har du kopplat en mening till det hon sa, du har likställt det hon sa med den mening du själv hittade på.
Den minen = hon gillar inte mig
Reklam
Inom reklam är det vanligt att använda denna mänskliga mekanism. Vissa företag använder kopplingar och associationer som egentligen inte finns …
En bild på en snygg tjej ….. och en bil
Om jag köper den bilen betyder det då att …?)
Eget exempel
När mitt bonusfamiljsliv var som mest intensivt, så tolkade jag min frus tonårsdotters snabba tempo i trappan efter maten som ett bevis på att hon inte gillar mig.
Jag gjorde likhetstecken mellan hur hon gick i trappan och hennes åsikt om mig.¨, fråga mig inte hur jag fick ihop logiken, men i min psyko-logik fick jag tyvärr ihop det 🙂
En fråga till dig som läser
När gav du senast mening till NÅGOT som troligen inte har den meningen?
När kopplade du ihop två saker som faktiskt inte hör ihop?
Vilka effekter får det i ditt liv?
Hur desarmerar jag en Komplex-likhet?
Om någon säger så här till dig …
– Du är sen igen, du gillar mig inte
Fråga då:
– På vilket sätt betyder min tidsplanering att jag inte gillar dig?
5 – Förutfattade meningar
En förutfattade mening är en betydelse som är fattad eller bestämd sedan tidigare av den som säger det. Jag bestämde denna mening eller betydelse för länge sedan och den är så “Själv”klar att den inte behöver nämnas. (Men den är inte Vi-klar, fattad av er båda.)
Här kommer några exempel på förutfattade meningar som kan smyga in i vardagligt prat, saker som förutsätts men inte sägs.
Du är lika självisk som din far
Det betyder att du är självisk … OCH att din far är självisk, men det är förutfattat i denna mening.
Kommer du ta upp det på mötet nästa vecka?
Jag har inte sagt att jag kommer delta på mötet nästa vecka, men det är förutfattat i denna mening och frågan handlar bara om jag kommer ta upp det där eller inte.
Vill du träffa mig idag eller på onsdag?
Jag har inte frågat om du vill träffa mig, det är förutfattat, nu handlar frågan endast om vi ska träffas idag eller på onsdag, men vad säger jag om jag inte vill träffa dig alls?
Hur arg är du på dig själv att du missade den där straffen i matchen?
Jag var inte arg på mig själv innan jag fick frågan, men nu när du vävde in det på det här sättet så är jag faktiskt arg på mig själv.
Du får ha det så bra
Ska ni gå, nej vi ska inte gå ….tystnad, underförstått du ska gå.
När slutade du att slå din fru?
Detta är hämtat från en film där domaren under en rättegång frågar den åtalade detta, jag tror att ni nu upptäcker den förutfattade meningen – att han slagit sin fru
Personen svarade på följande sätt …
– Jag slutade slå min fru i fia med knuff för ett antal år sedan
– Jag slutade slå min fru i monopol för ett år sedan
– Hon slår mig fortfarande i badminton.
Vilka förutfattade meningar kan du upptäcka under kommande vecka, skriv ned alla förutfattade meningar du upptäcker.
Sammanfattningsvis
Vi har i detta blogginlägg gått igenom hur vi människor förvränger det vi tar in och det vi kommunicerar ut i ord och meningar.
Nominaliseringar – frysta processer (Vi har en dålig relation)
Hur relaterar vi till varandra i vardagen?
Tankeläsning – jag vet vad du tänker just nu
Hur vet du vad jag tänker?
Orsak – verkan – du gör mig arg när du har den där minen
Hur gör du dig arg när jag har den här minen?
Komplex ekvivalens – hon ler inte när jag kommer in i butiken, hon gillar mig inte
Hur likställer du hennes min med att hon inte gillar dig?
Förutfattade meningar – Du är lika självisk som din far (ok min far är alltså självisk?)
På vilka sätt menar du att min far var självisk och vad har det med mig att göra?
Lycka till med att upptäcka dina egna och dina medmänniskors förvrängningar i veckan och lycka till med att skapa en klar och tydlig kommunikation med dina medmänniskor.
Har du någon gång fått eller ställt följande frågor?
Vad har du dragit för slutsats? Kan du summera det hela i en mening? Kan du ge mig en överflygning? Kan du måla din vision med stora penseldrag?
Finns det någon universallösning? Visa mig en översikt …
Vi människor har en fantastisk förmåga att kategorisera och dela in saker, skapa modeller och generaliseringar. Vi gör detta för att förenkla, spara på vår energi och kunna prata om vår komplexa omvärld med varandra.
Hela vår jordglob är kategoriserad och indelad i världsdelar, länder, städer, byar, folkslag, 6000 olika språk, tankestilar m.m …
Din och min “karta av verkligheten” är en samling generaliseringar, en samling regler, principer och modeller som talar om för oss hur vi ska ta oss fram i världen, hur vi ska hantera olika situationer på bästa sätt.
Ja, visst, det är absolut bra att vi generaliserar, OM generaliseringarna är funktionella här och nu, funktionella för den specifika situation som du just nu befinner dig i.
Faran med alltför väl-intränade tankevanor och program inträffar NÄR vi överanvänder dem, när vi “glömmer” att uppdatera generaliseringarna och kanske “kör” ett relationsprogram med vår partner som vi skapade som 4 åring, eller ett konflikt-hanteringsprogram på jobbet med vår chef som vi skapade som 15-åring och vi rättfärdigar vårt sätt att agera genom att tänka och säga …
– Ta mig som jag är, det är så här jag ÄR … Så som jag tänker, känner, talar och agerar, det är den jag ÄR, jag KAN inte ändra på mig.
Fixed mindset
Förstå mig rätt nu, programmen/generaliseringarna du skapade som 4-åring var säkert superfunktionella DÅ, men att som 40-åring fortfarande använda programmet är ofta mindre funktionellt.
Eget exempel
För att ta ett exempel från mitt eget liv, Jag använde länge följande konflikt-hanteringsprogram i samspel med min fru …
Dra dig undan om du hör höjda röster i hemmet? (Skapat när jag var 4 år och mina föräldrar bråkade )
Detta program var säkert funktionellt när jag var 4 år och när mina föräldrar bråkade, men som 40-åring med min fru var det mindre funktionellt.
Jag överanvände min gamla invanda strategi och den höll nästan på att kosta mig mitt äktenskap.
Jag lärde mig, tack och lov, alternativa strategier via terapi och coaching och kunde med tiden utöka mina alternativ att ”konflikta”, nu har jag lagt till följande strategi till min beteenderepertoar:
Var kvar i konflikten eller diskussionen, Provprata hur jag tänker och känner samt snälltolka och förstå den andre för att tillsammans hitta en bättre lösning
Growth mindset
Vi alla har strategier som vi skapat och anammat under livets gång, vissa strategier är funktionella och andra mindre funktionella eller för att tala klarspråk vissa är helt värdelösa och när vi upptäcker dem kan vi skapa nya strategier.
Du behöver inte ändra dig, behåll din gamla strategi OCH lägg till en ny strategi
Hur kan vi då upptäcka det vi eller våra medmänniskor generaliserat och ibland överanvänder?
Jag kommer i detta blogg-inlägg gå igenom 3 olika sätt för stt upptäcka det generaliserade.
1- Universiella kvantifierare
När du hör någon säga fraser som
Ingen gillar mig
Alla hatar mig
Varför är alla så dumma mot mig?
Ingen bryr sig vad jag har att säga någonsin
Då vet du att nu pågår en generalisering, nu bevittnar du en över-generalisering.
Vissa personer är duktiga på att dra förhastade slutsatser, de gör en bedömning av en situation baserat på en enda händelse.
De kanske var i Stockholm på semester för 10 år sedan och i en butik var det en expedit som inte hälsade, då kan det hända att personen fattar ett beslut och säger ..,
Ingen hälsar på någon när man går in i en butik i Stockholm.
Polariserat tänkande
Detta sätt att generalisera skapar ett polariserat sätt att tänka, vi skapar en värld av polaritet, svart eller vitt, antingen eller.
Tänk om vi istället kunde upptäcka den verkliga världen, den värld som är full av färger, komplexiteter, den värld som är systemisk och innehåller massor av parallella händelser, steg och nivåer.
Systemiskt tänkande
Hur går vi då från en svartvit, allt eller inget-värld till en värld av färg och komplexitet?
Jo, utmana det generaliserade uttalandet, utmana det för att på så sätt upptäcka det som finns mellan det svarta och det vita.
ingen gillar mig
Ingen? Inte någon person i hela världen?
Alla hatar mig
Alla? hatar alla personer i hela världen dig?
Varför är alla så dumma mot mig?
Är alla dumma mot dig? Är jag dum mot dig just nu?
Ingen bryr sig vad jag har att säga någonsin
har aldrig någon brytt sig om ett enda ord som du har sagt? Bryr jag mig om vad du säger just nu?
Jag vill verkligen poängtera att när du frågar dessa frågor gör det med stor empati, för att på så sätt varsamt bjuda in den du pratar med till att upptäcka sin ”karta av verkligheten” och om de vill, uppdatera den.
Hjälp personen att uppdatera sin ”karta” genom att hitta motexempel till det generaliserade uttalandet.
När ni hittar ett riktigt passande motexempel till någonting som blivit över-generaliserat, exempelvis …
“Alla är dumma mot mig”
“ja, förutom du då och mamma och Nisse på jobbet och ….”
… då luckrar ni upp betydelseramen kring det som blivit över-generaliserat och när ramen kring påståendet luckras upp, förändras och byts ut så kan du märka det på den som varit övertygad om påståendet …
Betydelseramen skiftar
… du märker det genom att personen nu kan se förvånad, förbryllad och sökande ut, eftersom betydelseramen skiftat och en ny betydelseram sakta träder fram.
Lost performatives, som detta språkmönster heter på Engelska, handlar om generaliserade uttryck om världen vi lever i, om folk, om livet m.m.
Dessa uttryck är ofta klara och uttalade övertygelser som verkar sanna, men där den som skapat övertygelsen är bortrationaliserad, vi vet inte vem som står bakom uttrycket/övertygelsen.
Dessa språkmönster fyller en funktion i våra liv då de fungerar som:
Regler & principer
Enligt senaste forskningen
Pojkar gråter inte
Det vet ju alla
Bonusfamiljer är komplicerade system
Tjejer kan inte meka med en bil
Killar kan inte städa
Tänk positivt
Det finns inga misstag endast feedback
Alla beteenden har en positiv intention
Du är ansvarig för dina tankar och känslor och därför också dina resultat
MEN, vem skapade dessa regler och principer? Det är lätt att glömma att NÅGON faktiskt har skapat dessa regler någongång.
Vi hanterar ofta dessa Lost Performatives som om de vore odiskutabel FAKTA, som inte går att ifrågasätta.
Politiker är korrumperade
Säljare är lurendrejare
Kultur äter strategi till frukost
Personlighet går inte att förändra
När vi kategoriserar någonting som odiskutabelt, så tenderar vi att inte ens misstänka att det kan vara på ett annat sätt, eftersom vi VET att det är så som någon säger, det är ju självklart.
Desto mer vi studerar ett ämne, ju mer forskning och exempel vi tar del av, ju mer formar och cementerar vi vår förståelse och våra övertygelser.
När du är väldigt intresserad av ett ämne och omger dig av likasinnade så är det väldigt lätt att köpa uttalanden som om de vore sanning, det är ofta lättare för någon utanför kunskapsfältet att ifrågasätta allmängiltiga påståenden som anses vara “sanning”.
Vad kan vi göra för att vara vaksamma på och utmana dessa Lost Performatives?
Tänk dig att du skapar dig en ny lins/glasögon, en ny förståelseram, en ram som du filtrerar det du är med om och tänker med, den nya ramen kan exempelvis vara:
Jag vet att varje uttalande är gjort av någon, undrar vem denne någon är?
Lever du med denna ram kommer du mer frekvent ställa dig själv frågor som:
Vem skapade regeln, vem sa det här?
När skapades regeln, när sa någon detta?
Var, i vilket sammanhang skapades regeln, vad visste den personen då?
Varför skapades regeln, varför sa hen så?
Vill du göra det lite enklare för dig, ha denna frågan ringande i dina öron:
Enligt vem???
Jag vill utmana dig att kommande vecka lyssna efter och upptäcka generaliseringar, regler och principer … upptäck dem hos dig själv och andra, skriv ned dem och om du vill provfråga och undersök dem med frågorna ovan
Du kanske upptäcker generalinseringar som …
Lita inte på kvinnor, de kommer lura dig
Vem säger det, när skapades denna princip? Varför?
Enligt vem?
Förändring är svårt
Vem säger det? När skapades denna övertygelse?, Under vilka omständigheterna?
Enligt vem?
Jag har inget läshuvud, jag kan inte lära mig nya saker.
Vem säger det?, När hittade du på det? Hur vet du det?
Nu ska vi zooma in på NLPs första modell, en modell som underlättar förståelsen för ditt och mitt unika sätt att tänka.
Det är en modell vi kan använda för att utforska, förstå och utöka informationen och flexibiliteten i din och min karta av verkligheten.
Modellen är ”över” din och min ”karta av verkligheten” därav namnet, Metamodellen. (Meta betyder Över på Grekiska)
Modellen “över” din och min karta av verkligheten.
NLP (Neuro Lingvistisk Programmering) växte fram dynamiskt genom att några inspirerade eldsjälar i början av 70-talet studerade tre framgångsrika terapeuter vid namn Fritz Perls, Virginia Satir och Milton Erickson.
De var nyfikna på hur de tre teraputerna kunde kommunicera med klienter på ett sådant sätt så att deras liv kraftfullt förändrades till det bättre.
Resultatet av deras arbete blev Metamodellen.
Som jag beskrev i blogginlägg nr 13 menar vi inom NLP att vi har tre filter som vi använder för att sortera ut vår verklighet
1. Utelämna, 2. Generalisera och 3. Förvränga och vi ska under de kommande tre blogginläggen fokusera på ett filter i taget och respektive filters underkategorier.
Trodde du kommunikation var enkelt? Vänta tills jag har förklarat 🙂
Utelämna
Det första filtret vi människor använder för att sortera ut vår verklighet är utlämning. Vi utelämnar viss information och fokuserar på annan.
Tänk dig en elektriker som kommer in i ett hus för första gången, hon kommer alltid att fokusera på eldragningarna och utelämna blommorna, medans en florist alltid kommer fokusera på vilka blommor som finns i rummet och utelämna eldragningarna.
För dig som nu var uppmärksam så gjorde jag just nu en generalisering, som är det tredje filtret som vi kommer fokusera på i näst-nästa blogginlägg.
Men hur ska du och jag upptäcka vad vi och andra utelämnar och fokuserar på?
Här kommer några tips för att upptäcka utelämningar när vi kommunicerar, interagerar, coachar, säljer eller agerar i familjen med våra nära och kära.
1 – Enkel utlämning
I varje mening vi uttalar finns det någon form av utelämning, och en enkel utelämning kan exempelvis vara …
“Folk skrämmer mig”
Nästan alla människor upptäcker denna utelämning och ställer per automatik några klargörande frågor. Klargörande frågor, som hjälper personen att tydliggöra och koppla ihop det som blivit okopplat i konversationen.
Vem skrämmer dig?
Nu får vi kanske reda på att det är grannen som skrämmer personen …
Vi har fått lite mer insikt i vad personen menar, men vad betyder egentligen ordet “skrämmer”?
Vem skrämmer dig?
2 – Ospecificerade referenser – (Verb och Substantiv)
Vi har nu upptäckt att personen är rädd för grannen, vi har nu viss insikt i vem som skrämmer vem, men vi vet inte vad skrämmer betyder.
Vi har ingen tydlig bild av vad som faktiskt händer ännu, oerhört mycket information är fortfarande utelämnad och det finns en stor missförståndsrisk.
Om vi godtar denna informationsmängd och inte “orkar” fråga och klargöra, då kommer vi per automatik fylla i luckorna med vår egen fantasi och våra egna referenser och på så sätt skapa ett missförstånd.
Så hur tar vi reda på vad ordet skrämmer faktiskt betyder för personen? Genom att fråga såklart 🙂
Hur skrämmer grannen dig?
På vilket/vilka sätt skrämmer grannen dig?
När skrämmer grannen dig?
Hur länge skrämmer grannen dig?
Nu utforskar vi verbet, de saker som grannen faktiskt gör som tidigare varit höljt i dunkel, nu specificerar vi detta för oss själva och för personen som pratar.
3 – Utelämnad jämförelse
Han skrämmer mig mycket mer, han är mycket bättre på att skrämmas, Hon är såå mycket bättre …
Du känner säkert igen denna typ av meningar då vi jämför och säger att någonting är mycket bättre nu/sämre nu.
Meningarna innehåller en jämförelse, men vad som jämförs är utelämnat.
Grannen är mycket läskigare …
Grannen är läskigare än vem och på vilket sätt?
Tänk om Pricerunner.se skulle informera att den här är billigare, men utelämna vad de jämför med.
Den här stereon är mycket billigare …
Billigaren än vad?
Dessa är så mycket bättre ….på vad än vem?
Sammanfattningsvis utelämnar vi information när vi kommunicerar med varandra och vi fyller i med egen information för att skapa oss en förståelse.
Jag vill utmana dig att kommande vecka lyssna efter det utelämnade, lyssna efter det som finns mellan raderna och ställ en fråga till dig själv då och då:
– enligt vem?
Om svaret är enligt dig själv, fråga då efter mer information
Denna vecka skriver jag inte om en tankestil i sig utan om en modell som beskriver utifrån vilken position jag lever mitt liv. Vilken livsposition som är din och min utgångspunkt?
Modellen är hämtad från det psykologiska fältet, Transaktionsanalys(TA) och menar att vi redan som små barn formar övertygelser om oss själva och om människorna i vår omgivning.
Dessa övertygelser sammanfattas i modellen på följande sätt:
Jag är OK
Jag är inte OK
Du är OK
Du är inte OK
När vi kombinerar dessa påståenden om oss själva och andra får vi följande kombinationer, följande livspositioner.
Jag är OK, du är OK
Jag är inte OK, du är OK
Jag är OK, du är inte OK
Jag är inte OK, du är inte OK
Jag brukar likna dessa kombinationer vid fönsterrutor som vi tittar ut ifrån och som vi filtrerar livet igenom, de kallas inom TA för livspositioner.
Vilket fönster tittar du ut ifrån och upplever livet igenom?
Livspositionerna är en metod för att visualisera och göra det enkelt för oss att prata om våra olika grundattityder till livet, vilken attityd som är din och min grundattityd.
Med grundattityd och livsposition menar vi inom TA att det är en position som du är van vid och från unga år har valt att oftast agera utifrån.
Samtidigt som vi har en grundposition så ska det tilläggas att vi också byter position löpande under ett dygn, vi är inte statiska varelser utan varelser i ständig rörelse.
När vi väl har valt vår favorit-livsposition så är det som om att vi peggar upp vårt liv, för att få “rätt”. Vi bäddar för att få landa in i vår valda livsposition på allehanda kreativa sätt.
Eget exempel – Jag är inte OK, du är OK
Jag agerar ibland utifrån livspositionen, Jag är inte OK, du är OK och denna livsposition bäddar jag då och då för att få landa in i, jag bäddar för att, enligt mitt tidiga barnbeslut, få “rätt”:
– Det var väl det jag visste, jag är inte ok.
Jag jobbade tidigare på en arbetsplats och en person i arbetslaget hade en förmåga att klaga på arbetssituationen, klaga på arbetstider, klaga på chefen och främst klaga på det “förbannade” CRM-systemet.
Den här specifika dagen, var jag upptagen med att skapa en powerpoint-presentation, jag var inne i min koncentrationsbubbla, jag var inne i zonen, när jag i ögonvrån skymtade personen ifråga komma gående emot mig med en min jag kände igen, han bar på “Nu ska vi klaga minen”.
När han kom fram till mitt bord hade jag en knapp millisekund på mig att välja respons, skulle jag välja det invanda, min livspositions-respons eller skulle jag vara ärlig och säga det jag ville säga?
Jag “valde” att respondera från min invanda livsposition, jag är inte ok, du är ok.
– Det är inte klokt vilket skitdåligt CRM-system vi har, alltså har de köpt detta på en loppis i Polen? … för att inte snacka om ledningen på detta bygge … de är helt galna … du skulle hört vad hen sa häromdagen …..
Jag blev spänd, svettig och andfådd och i min inre dialog med mig själv kände jag fullständig panik, jag måste bort ifrån den här personen, han slutar ju aldrig att klaga, herregud … jag måste hitta på något så jag kommer undan denna klagosång …min ordförståelse stängdes av, jag hörde bara ett klagande tonfall och lyckades till slut utbrista …. öh jag måste på toa …. jag sprang iväg till toaletten, jag låste dörren och andades ut och hoppades att han inte ska stå på andra sidan när jag öppnade dörren.
Jag landade in i känslan, jag är inte ok, han är ok
Enligt en studie där 1 000 män deltog visade det sig att män tillbringar sju timmar per år på toaletten – utan att ens göra toalettbestyr.
Eget exempel – Jag är OK, du är inte OK
Jag vaknar oftast i livspositionen jag är OK, du är OK, men när jag beger mig ut i Stockholmstrafiken med min bil, så byter jag livsposition väldigt snabbt.
Jag uppfattar Stockholmstrafiken från livspositionen Jag är OK, du är INTE OK.
Från denna livsposition känner jag en helt annan energi i kroppen än när jag agerar utifrån Jag är inte OK, du är OK, jag använder helt andra ord och har ett helt annat kroppsspråk.
När jag kör bil i Stockholmstrafiken uppfattar jag ofta livet som en kamp och jag anser att folk är dumma i huvudet och att de förmodligen köpt sitt körkort på någon loppis.
I min skyddade farkost lever jag ut denna livsposition och skriker och gormar, men jag är väldigt osäker på om jag skulle leva ut denna livsposition om jag mötte samma människor på ett café, eller vid närmare eftertanke är jag helt säker på att jag inte skulle utgå från samma livsposition om så var fallet.
Reflektion
Jag undrar om det är samma fenomen som vi ser när människor/internet-troll skriver elaka kommentarer på Facebook? De känner sig förmodligen trygga och skyddade framför sitt tangentbord och därför kan de skriva och uttrycka sig utifrån positionen jag är OK, du är INTE OK?
Evighetsloopen
En kommunikation som utgår från positionen jag är OK, du är inte OK kan aldrig leda fram till en förståelse för varandra, vi har dömt motparten utan rättegång och satt oss själva i överläge och detta skapar inte välvilja eller någon bra grogrund för förståelse.
En kommunikation som utgår från positionen jag är inte OK, du är OK kan inte heller leda fram till en god förståelse för varandra eftersom vi redan på förhand nedvärderat oss själva och vårt perspektiv och lägger en alltför stor vikt vid motpartens perspektiv.
Att kommunicera utifrån dessa positioner kan skapa en evighets-loop av mindre funktionell kommunikation.
Evighetsloopen
Jag är OK, Du är OK
Så om du nu har fastnat i denna evighets-loop av mindre funktionell eller dålig kommunikation, hur bryter du loopen och agerar utifrån livspositionen, Jag är OK, Du är OK?
Steg 1 – Äg din kraftzon
Äg dina Tankar, Känslor, Tal och Beteenden.
Äga sin kraft
Vad innebär kraftzonen?
Kraftzonen är en övning som är framtagen av Michael l Hall PhD, grundare av Neurosemantik.
Kraftzonen handlar om att bygga upp ett starkt tillstånd av ägarskap som du sedan applicerar på dig och dina krafter.
Dina krafter delas upp i dina inre krafter som är dina tankar och känslor samt dina yttre krafter som är ditt tal och dina beteenden.
När du har byggt upp ett starkt ägandeskap och applicerat det på dina krafter så skiljer du sedan på vad du är ansvarig för och gentemot.
Du ansvarar FÖR dig och dina krafter och du är ansvarig GENTEMOT dina medmänniskor och att för att säkerställa din del i en god och vuxen kommunikation.
Hur gör man rent praktiskt?
Tänk på något du känner att du äger fullt ut och skapa tillgång till känslan av ägandeskap (Vissa tänker på sin Mobil, sitt liv, sin tandborste)
För att skapa en kontrast mellan kraftlöst tillstånd och kraftfullt tillstånd, tänk på 2 situationer. Först en då du kände dig kraftlös, gå in i känslan och notera hur det är där, Släpp känslan och gå nu istället in i ett tillstånd då du kände dig kraftfull, ditt bästa jag.
Var kvar i den kraftfulla känslan, notera och bli medveten om dina 2 inre krafter, dina tankar och känslor, bli också medveten om dina två yttre krafter din röst och ditt agerande
Acceptera att du i detta tillstånd har kraft, du är kraftfull och känn det fullt ut. När du nu känner det fullt ut, tänk på den sak som du äger, känslan av ägandeskap, känn den känslan om dina tankar, känslor, tal och beteende när du är i ditt bästa jag, njut av känslan och förknippa den med ett ord eller en gest någonting som du snabbt kan associera med denna känsla, på så sätt har lätt tillgång till den när du vill.
Testa nu av denna känsla mot den händelse när du var kraftlös och notera kontrasten, notera skillnaden, hur känns det?
När du gjort övningen ett antal gånger så den sitter kan du kliva vidare och testa dina gränser kring dig själv och gentemot andra, utforska gränslandet mellan dig och någon annan och ta ansvar för din del
När du har gjort övningen Kraftzonen och tränat på den och känner att du äger dina tankar, känslor, tal och beteenden och även har ansvar för hur du kommunicerar på ett bra och hållbart sätt med andra, så kan du ta nästa steg och använda dina 5 friheter som Virginia Satir tagit fram för att vara sann, kongruent och autentisk.
Friheten att se och höra det som finns här och nu, istället för det som borde finnas, fanns eller kommer att finnas.
Friheten att känna vad man känner, istället för vad man borde känna
Friheten att säga vad man tänker och känner, istället för det man borde tänka och känna.
Friheten att begära vad man behöver, i stället för att alltid vänta på tillåtelse
Friheten att ta risker för egen del, istället för att välja att vara trygg och aldrig sätta båten i gungning
När du jobbar aktivt för att äga din kraftzon och använda dina 5 friheter så kommer du eliminera offermentalitet av alla de slag och vara autentisk och sann i din kommunikation och det skapar och helar relationer
Nu har vi kommit fram till ännu en tankestil, nämligen Vinna – Förlora eller Vinna – Vinna
När vi människor interagerar i olika sammanhang, på jobbet, under semestern eller en familjespelskväll hemmavid så har vi olika fokus, energi och attityd kopplat till begreppet tävling.
Vilka ”glasögon” har du oftast på dig? Är det Vinna – Förlora eller Vinna – Vinna ”glasögonen”?
Denna tankestil är, precis som alla andra tankestilar, situationsberoende. Här följer några situationsfrågor som du kan fundera på:
Vilka ”glasögon” har du på dig på jobbet?
Vilka ”glasögon” har du på dig när du samarbetar?
Vilka ”glasögon” har du på dig när du är ute och cyklar?
Vilka ”glasögon” har du på dig när du kör bil?
Hur ofta tänker du på att komma fram före andra?
Hur lätt är det för dig att se andra människor som potentiella samarbetspartners?
Tävlingsinriktad – Vinna – Förlora
När du är långt ut på denna ände av skalan ser du livet genom en lins av tävlan och jämför dig ofta med andra.
Vem är bäst? Vem vann?, Vem förlorade?
Det finns en stark motivator att prestera och vinna när du upplever livet genom dessa ”glasögon”, det finns ett driv att visa folk att här är jag och jag är bäst.
Om du överanvänder detta driv, så kan du driva dig in i ensamhet och den berömda väggen, men välbalanserad får du mycket gjort
Eget exempel från min mors Yogaklasser
Min kära mor var yogalärare och höll varje vecka yogaklasser i Tyresö. Jag var ofta med på dessa klasser och ibland uppmärksammande jag att några av hennes deltagare var prestationsinriktade.
De ville göra övningarna bäst i gruppen och blev irriterade om de inte lyckades, jag och även min mor tror jag tyckte detta ibland var komiskt, eftersom det går rakt emot yogans grundidé som handlar om att lyssna in din egen kropp och göra övningarna för dig själv i din takt, därför brukade jag skämtsamt fråga efter klassens slut.
– Vem vann, Mamma?
Skratt brukade komma, men inte alltid från de tävlingsinriktade personerna som faktiskt ville veta vem som vann.
Min kära Mor i sin rätta miljö
Samarbetsinriktad – Vinna -Vinna
När du är långt ut på denna ände av skalan ser du livet och det du är med om genom en lins av samarbete och hjälpsamhet, du anser att delad glädje är dubbel glädje.
Hur kan vi alla trivas och njuta av denna händelse? Hur kan vi samarbeta och skapa ett nätverk som vi alla gynnas av?
Eget exempel som jag hämtat från Sofia, min fru
Min fru, Sofia, är en förebild för mig på många olika sätt och en av sakerna hon lärt mig är att se och fokusera på andra människors unika kvaliteter och få dem att växa.
Hon ser andras kvaliteter mer än de själva gör och har en förmåga att se hur de kvaliteterna kan hänga ihop med någon annans kvaliteter och hur de kan gynna varandra så att 1 + 1 blir 3.
Hon tänker i många situationer i livet att 1 + 1 = 3
När jag frågade henne hur hon gör detta på sitt jobb inom Svenska Kyrkan, svarade hon:
Jag fokuserar på det resurser en människa har, det hon kan.
Jag bortser eller helt enkelt skiter i det hon inte kan
Sen matchar jag det som hon kan med en uppgift och så får hon börja där och vi utvärderar löpande tillsammans. Jag ger positiv feedback samt utvecklande feedback
Utifrån feedbacken blir personen trygg med det hon bidrar med och upptäcker själv nya möjligheter att bidra ytterligare till arbetet.
Detta skapar en atmosfär på jobbet av att alla ryms att alla har en plats, vi skapar då en Vinna- Vinna kultur.
Vilka egna exempel har ni kopplat till – Vinna – Förlora / Vinna – Vinna?
Nu har vi kommit fram till ytterligare en intressant tankestil som handlar om hur vi använder vårt språk och hur våra ordval formar vilken typ av värld lever i, eller snarare väljer att leva i.
Lever du i en värld av nödvändighet, omöjlighet, önskan, möjlighet eller val?
Några frågor att fundera kring
Hur upplever du ditt arbete? Hur upplever du träning? Hur upplever du att äta? Hur pratar du om ditt arbete, som en nödvändighet, ett måste eller som någonting du väljer att lägga din tid och energi på? Hur tänker och pratar du om olika projekt som du har på gång? Är projekten möjliga eller omöjliga att genomföra?
Att leva i en värld av nödvändighet
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån nödvändighet?
Du lever förmodligen i en värld full av regler, måsten och borden. Du tycker det är nödvändigt att följa de regler som sätts upp, du måste följa de regler som sätts upp.
När du lever ditt liv som om det vore en nödvändighet så använder du troligen fraser som
Jag måste gå till jobbet
Jag måste städa
Jag måste betala räkningarna
Jag måste träffa mina vänner
Vi måste ha regler i familjen
Du lever troligen ditt liv som om det är en mängd rutiner som måste genomföras och du har inget annat val än att utföra alla rutiner. Du känner att du är fast i ditt liv och att detta är den lott du har fått.
Eget exempel
För 17 år sedan blev en del av min Bonusfamilj, det började fantastiskt, det var härligt att vara en stor familj, men ganska snart triggades känslor av utanförskap igång hos mig.
Jag tolkade vissa situationer som om jag inte var en önskad del i familjen. och när jag valde att tolka situationer på detta vis fick jag ett begär av att “styra upp”, skapa regler för att känna en trygghet.
Jag ville från tid till annan skapa regler och ställa krav, troligen för att lugna ned mitt inre och skapa yttre ordning.
Jag försökte skapa en värld av regler, krav och måsten, men det gick inget vidare eftersom min familj inte ville leva enligt mina regler och måsten.
Att leva i en värld av omöjlighet
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån omöjlighet?
Du lever förmodligen i en värld full av begränsningar. Du kanske till och med lever i en värld full av förbud. Det där är inte tillåtet, det där är omöjligt, du kan inte.
Eget exempel
Jag har en bekant som tänker många omöjlighets-tankar, han har valt att leva i en värld av omöjlighet. Denna person tänker inte bara i omöjlighet han ser dessutom glaset som halvtomt, så han lever i en pessimistisk värld av omöjlighet.
Nyligen ville personen att han och hans grannar skulle demonstrera mot en väg som skulle byggas i det område där han bor. Han gick omkring i grannskapet och försökte få folks påskrifter för att sätta stopp för bygget, men efter en timmes “omöjligt” arbete med detta, gav personen upp och suckade
– Det är som vanligt ingen som bryr sig, det är omöjligt att engagera folk för någonting överhuvudtaget.
Omöjlighet/Förbud inom Transaktionsanalys
Detta är ett utvik som egentligen inte hör till den tankestil jag skriver om, men jag tycker att Mary och Bob Gouldings förbud adderar värde till texten.
Ordet omöjlighet tycker jag indikerar att vi kanske har interna förbud.
Inom Transaktionsanalys(TA) hävdar man att det finns 12 primära förbud, som skapar en känsla av omöjlighet och begränsning.
Förbuden “installeras” i tidig barndom i ordlös ålder. Förbuden talar om vad du som barn INTE får göra och hänger sedan ofta med som diffusa känslor upp i vuxen ålder.
När du i vuxen ålder agerar emot dina inre förbud så kommer du att känna dem i kroppen, kanske i form av ytlig andning, spänningar och snabbare hjärtrytm.
Barnet har dragit slutsatsen att jag är i vägen, jag förstör för mina föräldrar, det hade varit bättre om jag inte fanns
Du får inte vara den du är
Barnet har dragit slutsatsen att den jag är, ex. det kön jag är inte är bra, jag borde vara någon annan
Du får inte vara barn
Ofta har det äldsta syskonet i barnaskaran detta förbud, eftersom de förmodligen fick i uppgift att ta hand om sina yngre syskon
Du får inte bli vuxen
Föräldrarnas värde ligger kanske i att de är föräldrar och därför blir deras värde hotat om barnet faktiskt växer upp.
Du får inte lyckas
Låt säga att din förälder inte fick de bästa förutsättningar som barn, de kanske inte hade någon som stöttade dem att bli sitt bästa jag inom ett visst intresse. Då kanske dn förälder ger dig de bästa förutsättningarna för att lyckas, men på ett ordlöst plan ger budskapet, du får inte lyckas. Du som barn snappar upp detta budskap och ser till att misslyckas.
Du får inte göra någonting
Har du extremt risktänkande föräldrar så kan detta förbud ankras in i tidig ålder och lägga band kring ditt agerande.
Du får inte vara viktig
Om dina föräldrar var avvisande och på ett plan inte tyckte att du var viktig så kan detta förbud vara aktivt,
Du får inte tillhöra
Min mor hade ett narrativ där hon berättade att hon inte fick bo med sin mor och sina syskon utan med sin mormor och att hon var väldigt nära att bli bortadopterad, detta gav henne förbudet Du får inte tillhöra som jag sedan snappat upp.
Du får inte vara nära
Min farmor och farfar var inte mycket för fysisk kontakt och att krama dem var som att krama två tallar, detta har gjort att jag ibland har svårt för närkontakt och kramar.
Du får inte vara frisk (Psykiskt frisk)
Du som barn kanske inte fick så mycket uppmärksamhet av dina föräldrar förutom när du var sjuk, detta kan ha installerat förbudet, Du får inte vara frisk. Du kanske hade en psykotisk förälder och din enda möjlighet att få uppmärksamhet var att bete dig ännu ”galnare”.
Du får inte tänka
Om en förälder konsekvent föringar sitt barns tankar och resonemang kan installera detta förbud.
Du får inte känna
Det kanske finns ett förbud i familjen mot att känna känslor.
Att leva i en väld av önskan
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån önskan?
Du lever förmodligen i en värld där du längtar och önskar dig saker. Du vill ha massor av saker, tänk om du kunde få det eller det, wow?
Du som lever i en värld av önskan kommer troligen agera som en visionär, Du vet tydligt vad du vill och vad du önskar i livet. Du blir motiverad av dina visioner och har förmodligen ett tydligt varför som driver dig i vardagen.
Drömmar, målbilder och önskningar är vanliga i ditt liv. Blir du för orealistisk i dina önskningar så kan det leda till att du blir besviken och frustrerad eftersom det inte blir som du önskar.
Eget exempel
Jag minns när jag och min bästa kompis var i 16 års åldern, vi var hopplösa drömmare.
Vi drömde om att få varsin tjej, vi tittade frekvent i skolkatalogen och drömde oss bort till en annan värld, till en värld där vi var skolans populäraste killar.
Vi släckte ned lamporna mitt rum och satte på Scorpions – “Still lovin you” på stereon och drömde oss bort. Vi drömde att vi dansade tryckare med den tjej som vi för närvarande var mest kär i.
Vi levde i en värld av önskningar och kanske även en värld av omöjlighet. Hur skulle jag kunna träffa en tjej?.
Att leva i en värld av möjlighet
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån möjlighet?
Du lever förmodligen i en värld full av möjligheter där du tänker att du klarar av det mesta, hur svårt kan det vara? Allt är ju möjligt.
Du har en sann optimistisk inställning till livet, jag kan, jag skulle kunna, jag har massor av möjliga alternativ.
Du gör förmodligen det du vill och letar ständigt nya möjligheter för att utvecklas.
Eget exempel
När jag var 25 år så hade jag ett band som hette SoulSpirit och vi var under en period heta. Jag skrev alla låtar och spelade gitarr och vi hade många spelningar på söder i Stockholm. Jag hade en stark känsla av att allting är möjligt, det är bara en tidsfråga innan vi kommer att bli kända och leva på vår musik.
Jag hade denna känsla under en kort, men härlig period. Det kändes som om allting gick vår väg och det var en härlig värld att leva i.
Skiva som vi spelade in med SoulSpirit – Bilden föreställer Gösta som var frekvent besökare på Söders barer på 1990 talet
Att leva i en värld av valmöjlighet
Hur gestaltar sig ett liv levt utifrån val?
Du lever förmodligen i en värld där du väljer och beslutar. Du pratar i termer av att du har valt att leva på ditt sätt och du kan välja att leva på ett annat sätt om du vill.
Du känner att du har möjlighet att välja och följa din intention och göra det du vill.
Eget exempel
När jag gick min första NLP utbildning 2014 så öppnades dörren till en värld av val.
Jag lärde jag mig vikten av att sätta mål och ladda dem med mening och intention. Jag lärde mig att ensam är INTE stark, utan att jag behöver och vill ha coaching, stöttning och en ansvarspartner.
Jag lärde mig att agera och göra det som krävs för att ta mig dit jag vill.
En värld av val är inte alltid lätt att leva i, men det är en värld där du leder dig själv och väljer att inte vara ett offer för omständigheterna utan istället ta ansvar, äga dina tankar, känslor, tal och beteenden och välja vad du lägger din tid på.
Vilken värld lever du i och vilken vill du leva i?
Jag har vissa av er vet beskrivit din och min unika karta av verkligheten i 13 olika blogginlägg sedan den 10 december 2020.
Nu vill jag för er som inte bara vill läsa text utan också se bilder och höra ljud, berätta om din och min karta av verkligheten genom denna film, håll till godo.
This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.
