Denna vecka vill jag prata och resonera kring en tankestil som handlar om vem vi fokuserar på, om det primärt är oss själva eller om vi först fokuserar på andras väl och ve.
Vad fokuserar du på när du agerar i din vardag? Vem lägger du ditt fokus på när du kommunicerar och interagerar dagligdags?
Tänker du primärt på vad DU tänker, känner och gör eller har du fokus på vad ANDRA tänker, känner och gör?
(Tilläggas ska som vanligt när jag skriver om tankestilar att de skiftar beroende på situation.)
Eget exempel – från min ungdomstid
När jag gick i gymnasiet så jobbade en av mina kompisar som fritidsledare och han ville att jag och en annan kompis skulle vara Discjockeys på ett ungdoms disco som fritidsgården skulle anordna.
Vi skulle underhålla fritidsgårdens ungdomar med bra, dansant musik som de gillade, vi antog uppdraget, vad kunde gå fel?
Min musiksmak var vid tillfället inte särskilt bred, jag gillade KISS och … ja, eller gillade är vid närmare eftertanke ett “understatement”, jag var fanatiskt besatt av KISS och bara KISS.
Min kompis hade en bredare musiksmak än vad jag hade, men vid denna tidpunkt hade han totalt snöat in på DeLA Soul och mer specifikt deras dunderhit, Me myself and I.
Våra olika insnöade besattheter resulterade i att vi “glömde” vårt uppdrag att spela dansant musik som ungdomarna gillade, vi agerade istället helt och fullt utifrån “Mitt Perspektiv”.
Vi struntade i vad barnen och ungdomarna ville höra, vi frågade inte ens vad det kunde vara, vi ägnade det inte en enda tanke, förrän vi tittade upp och såg att INGEN dansade och att ALLA satt utmed väggarna med en förvånad blick, medans jag spelade KISS låten “Heavens on fire” en gång till.
Frågor för att undersöka denna tankestil:
- Vad fokuserar du på? Fokuserar du på dina egna tankar och känslor eller på omgivningens tankar och känslor?
- När du interagerar med andra bryr du dig mest om dina egna behov eller mer om andras behov?
- Om det är en konflikt, fokuserar du på dig och ditt eller på andras situation?
Mitt perspektiv – Me myself and I/Heavens on fire 🙂
När du agerar utifrån denna ände på skalan har du fokus på vad du tänker, känner och vad vill ha/behöver. När du agerar utifrån denna ända av skalan så tar du beslut baserat på ditt perspektiv och har svårt att ta andras perspektiv.
Du har fokus på dina egna behov och tar ansvar för att tillgodose dina behov, andra får väl ta ansvar för sig, eller hur.
När du agerar med denna tankepolaritet så litar du på din egen förståelse av situationen, dina egna värderingar och trossatser är de som gäller.
Om du är ute på extremen i detta sätt att tänka och känna kan du med lätthet missa att lyssna in andra, du glömmer att fråga vad dina barn vill eller vad dina medarbetare behöver från dig, du kör din linje.
Andras perspektiv – You, you, you
När du agerar från denna ända av skalan har du fokus på andra, du bryr dig mer om andras tankar, känslor och beteenden än dina egna.
Många inom kundservice, coaching, terapi och till vis del också ledarskap har fokus på andra, vilket är bra om du tenderar att luta åt det balanserade hållet och inte ute på extremen.
Att fokusera på andra är en nyckel-tankestil för att kunna tänka sig in i andras upplevelse och känna empati och utöva emotionell intelligens.
När du överanvänder denna tankestil kan de väga över så till den milda grad att du glömmer dina egna behov och ditt eget perspektiv och agerar “dörrmatta”.
Hur upptäcker du denna tankestil i dagligt prat?
De som är ute på “Mitt Perspektiv” är ofta väldigt direkta i sitt sätt att prata och använder gärna ordet JAG i sitt tal, medans de som är ute på andra änden av skalan – “Andras Perspektiv” är mer svävande och frågande och använder ordet MAN när de pratar om sig själv.
De som befinner sig tankemässigt på ändan – “Andras Perspektiv” älskar att arbeta i lag, teamwork är härligt, låt oss göra detta tillsammans, medans de som är ute på andra ändan – “Mitt Perspektiv” gärna göra saker själv och tycker det är irriterande när folk lägga sig i.
Eget exempel – Hemma
Jag och min fru upptäckte till stor glädje denna tankestile för ett tag sedan.
Min fru frågar mig ofta frågan – Vad ska vi göra idag?
På ytan inget konstigt med den frågan, det är en trevlig och inkluderande fråga, eller hur?
För er som lusläst blogginlägg 21, vet att hon använder språkmönstret – “Förutfattad mening”.
– Vad är förutfattat i frågan?
Det som är förutfattat/underförstått i hennes fråga är, att vi SKA göra någonting idag, frågan är bara vad?
Detta skapar irritation i mig, eftersom jag med min tankestil “mitt perspektiv” redan tänkt ut att jag ska skriva ett blogginlägg om att Skapa och hela relationer, Själv.
Men min fru vill relatera till mig hon vill göra någonting tillsammans med mig
Tankestilsmässigt är min fru ofta långt ute på änden – “Andras perspektiv”. Hon älskar att göra saker tillsammans, medans jag i denna tankestil är på motsatt sida och detta orsakar ofta diskussioner hemmavid.
Jag vill ha egentid och min fru vill göra saker tillsammans.
När vi ska åka på semester smyger jag med ett antal böcker till min fru, så jag kan få egen tid och läsa mina böcker.
Så här har vi hållit vi på under vårt gemensamma liv och när vi upptäckte att detta är ett sätt att tänka och inte bara att motsatsen är konstigt och fel, så har det lett till att min fru “ger” mig mer egentid eftersom hon vet att jag behöver det och jag ger henne mer tillsammans-tid, eftersom jag vet att hon behöver det.
Denna insikt gör att vi undviker bråk i större utsträckning idag och istället lyssnar in varandra och på så sätt skapar sunda sätt att relatera mellan oss.
Vad kommer denna tankestil ifrån?
Vi modellerar/härmar våra viktiga vuxna tidigt i vår uppväxt, vi lär oss om det är OK att tänka på sig själv eller om det är det mer OK att tänka på andra?
Belönades vi när vi var små om vi tänkte på andra eller belönades vi när vi tänkte på oss själva?
Kulturen spelar också en stor roll här, i Västerländska kulturer är det “bättre” att tänka på sig själv än i Österländska kulturer där det är “bättre” att tänka på andra.
Generellt sett är det ofta så att kvinnor/tjejer belönas i uppväxten om de tänker på andra medans män/killar belönas när de tänker på sig själva.
Fråga till dig som läser:
Var har du ditt primära fokus i ditt liv, på dig själv eller andra?
Vad får det för konsekvenser?